Facius - med känsla för skog

Lennart Facius har alltid haft en särskild känsla för skogen. Man kan nog säga att han betraktar den som besjälad på ett särskilt sätt. Sedan snart 40 år är den också hans huvudsakliga arbetsplats.

Lennart Facius tar sig ofta tid att sitta och reflektera en stund på sin arbetsplats.

Lennart Facius tar sig ofta tid att sitta och reflektera en stund på sin arbetsplats.

Foto: Lena Pettersson

Västervik2009-09-10 00:07
Under många år var han anställd som manuell huggare, sedan 25 år har han nu egen firma och "ser till att andra får saker gjorda" som han uttrycker det. - Jag har byggt upp ett bra kontaktnät och har i dag runt 25 skogsägare som kunder. Jag besöker dem minst två gånger varje år och vi kommer då överens om vad som behöver göras. Det är sedan mitt jobb att stämpla de träd som ska stå kvar, när det gäller slutavverkningar, och stämpla det som ska tas ned, när det gäller gallringar. Jag tar sedan kontakt med entreprenörer och ser till att det hela blir gjort. Cirka en fjärdedel av mina kunder bor på annan ort och har inte så mycket tid eller kunskap att sköta sin skog. Förutom avverkningar ordnar också Lennart så röjningar, markberedning och plantering blir utfört. Eftersom kunderna inte är så många och fastigheterna inte så stora så hinner han ha personlig kontakt med alla sina kunder. - Jag åker ut och vi pratar och diskuterar, inte bara om skog, det finns mycket annat som behöver ventileras. Jag tycker det är viktigt med bra kundkontakt och att det är kontinuitet i det jag gör. Det där med skogen började tidigt för Lennart. Redan när han var 3-4 år fick han bekanta sig närmare med vad som kan finnas bland granar och tallar. - Min mamma var sömmerska och när det blev tråkigt för mig att sitta och titta på när hon arbetade släpptes jag ut i skogen, fast inte ensam. Mamma band fast vår hunds koppel runt midjan på mig och satte hunden i andra änden. Jag fick lite saft och bullar med mig och så gav vi oss iväg. Hunden var en drever, ganska liten så den drog inte omkull mig och så kunde den inte springa efter vilt eftersom den hade mig att släpa på. När hunden blev hungrig gick den hem. En oslagbar kombination som jag tyckte var bra och som gjorde att jag tidigt kände mig hemma i skogen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om