Vägmarkeringen för cykelpassage, i korsningen mellan Södra Järnvägsgatan och Kroken i Västervik.
Carl-Johan Monell, trafiklärare på Västerviks trafikskola, säger att man som bilist alltid ska vara beredd på att släppa fram cyklister, oavsett vem som har väjningsplikt enligt lag.
– Man behöver ingen utbildning för att cykla, men det behöver man för att köra bil. Det spelar ingen roll vilka regler vi har, det kommer alltid finnas någon som struntar i dem. Då får man tänka hur man ska göra så att det inte uppstår fara, säger han och fortsätter:
– Hela vår trafiklagstiftning bygger på att vi inte har några rättigheter, bara skyldigheter.
Enligt Trafikverket har den som cyklar ut på en väg från en cykelbana väjningsplikt. Även när det gäller obevakade cykelpassager (som med vägmarkering finns till för cyklande som ska ta sig över en väg) har cyklisten väjningsplikt.
Bilisten i sin tur ska anpassa hastigheten så att fara inte uppstår för den som ska ut på vägen från cykelbanan, eller nyttjar passagen. Alltså har både cyklist och bilist skyldigheter.
Vid cykelöverfarter har bilisterna väjningsplikt. Cykelöverfarter liknar cykelpassager, men har både vägmarkering och väjningspliktsmärken samt är skapade så att bilisterna inte ska köra fortare än 30 kilometer i timmen. I Västervik finns dock ingen cykelöverfart, enligt Monell.
Vid obevakade övergångsställen har bilister ingen väjningsplikt mot cyklister som cyklar över.
Vid övergångsställen har bilisterna väjningsplikt för dig om du går till fots, men inte om du cyklar över.
Carl-Johan Monells övergripande råd till de som cyklar eller kör bil i trafiken är kort och koncist:
– Visa hänsyn.
Cykelbanor kan markeras med påbudsmärke och/eller vägmarkering.