VT:s framsida torsdagen den 10 november berättade om dramatiken under tisdagen. På bilden syns både Kustbevakningens fartyg Tv 271 och det ryska fartyg som man fattade misstankar mot, att de skulle vara inblandat på något sätt.
Det har gått 40 år sedan händelsen i stora farleden mellan Gränsö udde och Marsholmen.
Tisdagen den 8 november var Kustbevakningens tullkryssare ute på patrullering för att bland annat bevaka trålfiskegränsen. Men den här eftermiddagen skulle bli något helt annat än de lugna rutinuppdragen.
Båten höll 17 knop, det var stilla på sjön där sjökortet visade 23 meters djup.
"När vi var mitt emellan Gränsö udde och Marsholmen small det till i båten under någon sekund. Omedelbart vände vi tillbaka för att se vad som inträffat. Efter ett tag började motorn att övervarva och den skar. Med bara en motor tvingades vi gå tillbaka till kaj ", berättade Bo Granli som stod till rors vid kollisionen.
Fritidsfiskare i närheten hörde smällen.
Det skedde i ett då militärt mycket känsligt område. Gränsö udde var avlyst, allmänheten ägde inte tillträde. Det var förbjudet att fotografera och beskriva området.
I VT:s arkiv finns artiklarna om dagarna som skakade om idyllen vid Östersjön.
Reportrarna Lennart Jennekvist och Kjell-Arne Karlsson fick en hektisk vecka för att ta reda på vad som egentligen hänt. Uppgifterna från Marinstabens informationsavdelning var knapphändiga.
"Det är riktigt att vi har den här rapporten. För närvarande föranleder händelsen dock ingen åtgärd från försvaret", sa Marinstabens Wyn Engqvist.
Det var under det kalla kriget, när USA och Sovjetunionen spände musklerna och kärnvapenkapplöpningen nådde sin kulmen, med flera incidenter.
Världen var på tårna.
Ett år tidigare hade den dramatiska ubåtsjakten skett i Hårsfjärden i Stockholms södra skärgård. Och på många telefoner fanns ett klistermärke med telefonnummer att ringa vid iakttagelse av en ubåt.
Berne Nilsson, besättningsman på Tv271, tog på sig dykarutrustningen när de kommit till kaj, och undersökte skadorna. Han bedömde att skadorna inte kunde ha skapats av en stock, inte ens en riktigt hård ekstock.
Vad Tv271 krockat med i stora inloppet till Västervik var de flesta helt övertygade om.
"Om det varit sjunktimmer hade vi hittat träflis i vattnet. Jag har ingen naturlig förklaring till kollisionen", sa Bo Granli i VT-intervjun.
Då man först trodde att var en stock kopplades aldrig ekolodet på. Med det hade en eventuell undervattensfarkost kunnat upptäckas.
I motorn hade två cylindrar skurit ihop. När tullkryssaren synades av dykare vid Västerviks Marina konstaterades att styrbordspropellern tagit emot smällen.
"Varje blad är söndertrasat i kanterna. Så brukar det inte bli när vi kolliderar med en vanlig stock. Det måste ha varit ett mycket hårt föremål vi kolliderade med", sa besättningsmannen Berne Nilsson efter sin inspektion.
Pilen pekar på den plats där krocken inträffade. Fritidsfiskare i närheten kunde höra en smäll.
Flera andra händelser gjorde att mystiken tätnade kring kollisionen utanför Gränsö udde.
Under tisdagsmorgonen hade det sovjetiska handelsfartyget "Kaptain Manaseev" kommit till Västervik för att lossa timmer. Lossningen av lasten gick fort och den här gången ville inte skepparen ha den kvarvarande barken bortsopad.
Det blev bråttom att komma iväg. Lotsbåten beställdes två timmar tidigare, klockan 17 istället för 19.
En privatperson rapporterade sig också ha sett en "länk" sticka ut från aktern på den sovjetiska båten som uppförde sig mystiskt när den skulle vända på Skeppsbrofjärden, för att kranbilarna skulle nå lasten.
Från Idö radarspanades det efter ett eventuellt moderfartyg till en ubåt.
Ett annat sammanträffande var att det dök upp flera militära fordon i Västervik dagen efter. Lasten bestod av stora vajerrullar och var så tung att den stoppades vid Gränsö kanal, då bron inte skulle hålla för trycket.
Personer hade konstaterat att vajrarna hade förgreningar och var ordentligt infettade, avsedda att användas i vatten. På flaken fanns även bojar som skulle kunna hålla ett ubåtsnät flytande.
Försvarsstabens förklaring på onsdagskvällen, efter flera timmars sökande, var enkel. Det rörde det omfattande insamlandet av material från den stora ostkustmanövern som nyligen hållits. Sammanträffandet var en ren tillfällighet.
Bo Granli stod till rors när båten kolliderade med ett främmande föremål. Han kunde själv inte ge någon rimlig förklaring till kollisionen. Han hade själv tidigare tjänstgjort på ubåtar.
Tidigare i augusti hade flera personer på Krokö observerat ett ubåtsperiskop på Lindödjupet nära Finnkallen. Då hade Västervik sovjetiskt besök vid Skeppsbrokajen som stärkte misstankarna om samband mellan handelsfartyg och ubåt.
Någon ubåt i Västervik blev inte avslöjad. Utredningen och det försvarspolitiska efterspelet skvalpade bort.
Det konstaterades att Västervik stod utan möjligheter att avvisa eventuell inkräktare från främmande makt.
Men kalla kriget tonades ner. Med Sovjetunionens siste ledare mellan, Michail Gorbatjov, följde en tid med avspänning och nedrustning.
Tipsa oss
Känner du till något mer om dramat 1983, eller efterspelet? Hör gärna av dig till tipsa@vt.se
Lotsplatschef Rudolf Idlund i Västervi fick på tisdagen order på tisdagen om att stoppa alla större fartyg till och från Västervik. Ordern blåstes av på onsdagseftermiddagen.
På onsdagen dök det upp flera militära fordon i Västervik. I en lastbil fanns vajerrullar som var ordentligt infettade, och som skulle kunna vara så kallade ubåtsnät. Framåt midnatt på onsdagen meddelade dock Försvarsstaben i Stockholm att leveranserna hade att göra med den stora ostkustmanövern som pågått i samma veva.