EU:s fria rör(l)ighet

Ett av de viktigaste inslagen i EU:s grundpelare är den fria rörligheten för varor, valutor, tjänster samt medborgare. Meningen med den fria rörligheten är att det inte får finnas hinder för till exempel företag att utföra arbeten i ett annat EU-land så länge man följer detta lands lagar och regler. Speciellt inom transportsektorn kan man se detta på alla utländska långtradare som kör på svenska vägar eller som väntar på transport vidare ut i Europa vid Svenska färjeterminaler. Den fria rörligheten innebär också att en vara som tillverkats i ett land kan säljas till ett betydligt lägre pris i ett annat land än vad den kostar i tillverkningslandet. Ett lysande bevis på detta är alkoholhaltiga drycker som tillverkats i Sverige och exporteras till Tyskland för att säljas där. Naturligtvis innebär detta en möjlighet för Svenskar att köpa billig sprit i Tyskland, men vilka andra konsekvenser detta får verkar inte bekymra våra politiker nämnvärt. Varken när det gäller ekonomiskt eller framförallt miljömässigt.Den ultimata "fria rörligheten" ser vi när öl som tillverkats i Sverige lastas på långtradare vid Åbros bryggeri i Vimmerby för att fraktas till Puttgarden i Tyskland. Dagen därpå plockas ölen ner i varukorgar av en last med bussresenärer från just Vimmerby. Färden har gått genom Sverige och Danmark samt med färja från Rödby till Puttgarden. Bussresan har tagit cirka åtta timmar. Sedan väntar ytterligare åtta timmars bussresa tillbaka till utgångspunkten för både ölburkar och bussresenärer. Den fria rörlighetens cirkel är sluten. Men det hela verkar mest rörigt i stället för rörligt! Det är nästan skrattretande, samtidigt som EU säger sig värna om miljön tillåter, eller till och med underlättar, man ökade utsläpp av avgaser från långtradare och bussar. Varför inte låta busslasterna med sprit och ölhandlande Svenskar få göra sina inköp på hemmaplan, till samma priser som man lockas av till bland annat Tyskland? Det skulle både miljön och den Svenska ekonomin vinna på!Egentligen strider den svenska alkoholpolitiken mot just EU:s fria rörlighet. Men Sverige har på något vis lyckats att inbilla resten av parlamentarikerna i Bryssel att det skulle röra sig om ett "folkhälsoproblem" för oss svenskar! Varför är inte detta ett sådant problem i något av de andra 26 medlemsländerna inom unionen? Sedan har vi den sneda prisfördelningen, i Sverige kostar de ovan nämnda ölburkarna runt tio kronor styck, i Tyskland endast tre kronor. För en liter Absolut Vodka får man punga ut med 350 kronor om man går till systembolaget, på Border Shop i Puttgarden räcker det med 150 kronor för samma vodkaflaska. Endast genom att inhandla en full kvot med 10 liter Absolut Vodka i Tyskland har kostnaden för bussresan betalat sig med råge. EU:s regler för införsel av öl, vin och sprit kan ses som frikostiga, många har tagit tillfället i akt för att kunna tjäna svarta pengar på detta. När får vi höra svenska EU-parlamentariker kräva att den svenska alkoholpolitiken görs förenlig med EU:s fria rörlighet? Och att tvångsbeskattningen på alkoholhaltiga drycker i Sverige avskaffas och i stället likställs med övriga EU-länders spritskatter? Förmodligen får vi aldrig höra dessa krav från någon svensk EU-politiker.