Ett liv i skärgården
Anders Andersson på Långö är en av de sista i sitt slag. Fotografen Claes Orre har dokumenterat hans tillvaro och nu visas bilderna på Arbetets museum i Norrköping.
Foto:CLAES ORRE Anders Andersson med lagad ålryssja
Foto:
? När jag växte upp var vi åtta vid middagsbordet, men nu bor jag ensam, berättar han under en pressträff på Arbetets museum i Norrköping.
På lördag öppnar fotoutställningen Anders på Långö, som berättar om ett liv i skärgården utanför Loftahammar. Under ett och ett halvt år har fotografen Claes Orre följt honom i arbetet på sjön och i skogen. Utställningen är den första delen av tre i ett projekt om yrkesgrupper, som är på väg att försvinna.
Anders Andersson fyller 58 i år och började med fisket i de tidiga tonåren, men han tror inte att någon tar över efter honom på Långö.
? Det finns ingen framtid. Vi som håller på med det nära kustfisket idag innehar den sista stafettpinnen. Om tio år är det kört och därför är det viktigt att dokumentera det här sättet att leva, säger han.
Fiskesäsongen börjar i april och pågår fram till den 1 december, då nät och ryssjor ska vara rengjorda. Arbetsåret innehåller också skogsavverkning.
? Jag avverkar skog under ett par veckor på sommaren, men även under vintern, som också går åt till att laga fiskeredskapen, säger han.
Arbetstiderna varierar, men som yrkesfiskare följer han dagsljuset och på sommaren kan han vara igång vid tretiden på morgonen.
Klockan åtta lämnar han fångsten i Loftahammar, ett par kilometer från Långö.
? Ålen forslas med tankbil till Skåne, men när det gäller gädda abborre och strömming, så är kunderna privatpersoner i trakten.
Det är ett fysiskt krävande arbete. Det frestar på kroppen att rengöra garnen efter en storm, berättar han. Och man blir inte rik av småskaligt mellanskärsfiske, men han har aldrig ångrat yrkesvalet.
? Det här är ett sätt leva. Jag uppskattar friheten. Man får inte se enbart till inkomsterna, säger han och tillägger att livet på ön aldrig känns isolerat eller ensamt.
Han växte upp hos en faster och två farbröder och de lärde honom yrket. Den siste av farbröderna dog för tre år sedan.
? Pappa var till sjöss och han ville nog att jag skulle bli sjöman, men mina farbröder avrådde, så jag blev kvar på Långö. Några planer på att flytta till en större ort hade jag aldrig.
På Arbetets museum kommer utställningen att finnas kvar fram till den 24 april för att i höst flyttas till länsmuseet i Kalmar. Dessutom ska det bli en bok.
? Den ska handla mer om Anders familj, men också innehålla recept på gamla rätter som man åt i skärgården förr. Anders har bjudit mig på skrakbröst. Jag var skeptisk och trodde att transmaken skulle slå igenom, men det var väldigt gott, säger Claes Orre som också funderar på nästa steg i projektet. Alternativen är flera, men det kan komma att handla om bagare eller byggjobbare, som fortfarande behärskar ett äldre hantverk.
Arbetet med Anders på Långö har varit roligt.
? Det är viktigt att man lär känna varandra när man gör ett sånt här jobb och vi har haft jävligt kul. Det är intressant att skildra ett liv som skiljer sig från andra och se att fungerar så bra som det gör, säger han.
Så jobbar vi med nyheter