Ett liv efter mejeriet
Vid årsskiftet lägger Arla ned mejeriet i Västervik. En av dem som förlorar jobbet är Jonas Larsen. Trots den senaste tidens tunga besked vågar han och hans familj satsa på en framtid i Västervik.
Särskilt mycket tid att sova ifatt i helgen finns inte. Familjen står mitt uppe i en flytt. Från en lägenhet på Midgård till ett 50 kvadratmeter större parhus på söder.
Flytten har varit efterlängtad. I flera år har familjen stått i bostadskö till en större lägenhet innan man bestämde sig för att köpa hus.
Att göra ett husköp nu låter våghalsigt. Jonas Larsens arbetsplats lägger snart ner, liksom Electrolux med över 500 anställda.
Han är ändå inte rädd för att göra husaffären.
- Det kommer att behövas folk i Västervik även i framtiden. Jag tror att när chocken lagt sig efter alla nerdragningar runt om i kommunen så kommer vi att ta oss samman.
Jonas Larsen är inne på sitt tolfte år som anställd i mejeriet. Här har han jobbat i två omgångar.
Den första gången var det hans pappa som drog honom till mejeriet.
- Jag fick sommarjobb, och så småningom blev det fast jobb, berättar Jonas.
Han var dock fast besluten att göra något annat i livet och efter tre år slutade han och utbildade sig till kock.
- Min praktik gjorde jag på Birka Princess (Finlandsfärjan reds anm). Därefter jobbade jag på Briggen och på olika kök i kommunen, på skolor och på dagis.
1993 är en milstolpe i Jonas liv. Då blev han antagen till FN-tjänst i Makedonien.
- Jag gjorde ungdomspraktik på Briggen när jag fick telefon från FN-skolan i Almnäs. När jag gjorde lumpen hade jag ansökt om FN-tjänst, och nu undrade de om jag var intresserad. En sådan chans får man bara en gång i livet.
Makedonien är en av republikerna som härstammar från det forna Jugoslavien.
Jonas var bland första FN-svenskarna på plats.
- Vi fick ta över en gammal armébas och bygga om den till högkvarter för den svenska styrkan.
Det mest bestående minnet från tjänstgöringen var dock att det var i Makedonien som Jonas träffade sin fru Daniela. Det ledde fram till att när tjänstgöringen var slut så stannade Jonas kvar i Makedonien något år.
- Jag jobbade en del åt FN och en del åt kompisar, och så hade min fru jobb.
Så småningom flyttade han hem igen, och då följde frun med honom också.
För sju år sedan återvände han till mejeriet igen.
- Jag gick arbetslös och de ringde och frågade om jag ville jobba över sommaren. Sedan har jag blivit kvar.
Vad är det bästa med att jobba på mejeriet?
- Gemenskapen utan tvekan. Hade vi inte varit ett så bra gäng hade nog många av oss sökt sig till andra ställen. Det här jobbet är rätt tungt.
Under större delen av den tid som Jonas Larsen jobbar på mejeriet så har det varit nedläggningshotat. Hoten dök upp redan i början av 90-talet då anläggningen såldes till Arla.
Hur har det känts att jobba på en plats som ständigt varit nedläggningshotad?
- Man har hela tiden skjutit det ifrån sig. Man har inte trott på nedläggningen förrän man verkligen haft beskedet i handen.
Det har varit riktigt nära en gång förut. Då ändrade sig Arla precis när mbl-förhandlingarna om nedläggningen skulle börja. Mejeriet fick en nådatid på ytterligare några år.
Den här gången ser det ut att vara allvarligare. Vid årsskiftet är det slut.
Men även det datumet kan flyttas fram.
Samtidigt som Arla lägger ner i Västervik bygger koncernen en ny mjölkpulverfabrik i Vimmerby.
- Det hänger på om fabriken blir klar i tid. Blir bygget försenat har Arla ingenstans att göra av mjölken. Då får vi fortsätta ytterligare en tid, berättar Jonas Larsen.
Mjölkpulverfabriken kommer att sysselsätta 65 personer.
Av 26 heltidsanställda i Västervik har 23 redan sökt jobb på den nya anläggningen. Förmodligen kommer även de återstående att söka jobb i Vimmerby.
Har ni fått löften om någon förtur till Vimmerby?
- I första hand kommer de nog att välja Arlafolk. Vi har redan de utbildningar som krävs när det gäller renlighet och vad som gäller inom koncernen, säger Jonas Larsen.
Bekymret är att det kommer att finnas gott om Arla-anställda som söker jobb. Nerdragningar har aviserats på många håll i landet.
Till Västervik kan läggas orter som Åseda, Kalmar, Karlskrona, Mjölby, Kimstad...
- Det är kanske 400-500 personer som kan söka 65 jobb, säger Jonas Larsen.
Ursprungligen hade Jonas Larsen inte tänkt att fortsätta inom Arla. Istället hade han velat studera vidare.
Husköpet förändrade det.
-Min fru blir snart klar med sin lärarutbildning. Vi vill att hon får jobb först.
Tankarna om att utbilda sig vidare någon gång i framtiden finns kvar.
- Jag skulle vilja bli fritidspedagog. Jag tycker om att jobba med barn- och ungdomar.
På fritiden är Jonas Larsen tränare för IFK:s P14-lag i fotboll och materialare i sonens ishockeylag.
Hur kommer det sig att du tränar P14-laget? Din son spelar inte där.
- Jag tycker att man ska ha principen som förälder att inte träna laget där ens barn är med. Då slipper man konflikter om att man favoriserar sitt barn.
För många Västerviksbor är Jonas Larsen framförallt känd som fackligt och politiskt aktiv.
Engagemanget kommer hemifrån. Jonas pappa Poul har både varit fackligt och politiskt aktiv.
- Vi är en politisk familj. Både pappa och mamma var engagerade i socialdemokraterna. Tidigare var jag mer åt vänstern, men numera har även jag gått till socialdemokraterna.
Länge var Jonas av uppfattningen att han inte skulle engagera sig fackligt.
- Min pappa var fackligt aktiv, och han var borta så mycket på möten.
För några år sedan fick Jonas frågan av arbetskamraterna om han ville bli ordförande i klubben på mejeriet.
Trots de tidigare tankarna tackade han ja.
- Grabben har blivit äldre, och så håller jag nere antalet uppdrag. Jag är enbart engagerad i det som rör klubben på mejeriet och koncernfacket. Jag sitter inte med i några andra uppdrag för livsmedelsarbetarförbundet.
Jonas Larsen är ur-Västervikare. Född i Västervik och uppvuxen i kommunen.
På frågan om han skulle kunna tänka sig att flytta till Vimmerby bli svaret "nej". Däremot finns en dröm om en flytt längre fram i livet.
- Till Makedonien. Jag tycker om det landet. Framförallt människorna. Det påminner faktiskt om Sverige väldigt ycket. När man kommer upp i bergen liknar klimatet vårt.
Så jobbar vi med nyheter