Ett kvotförslag till papperskorgen

Det är väl var och ens egen sak. Denna attityd är utbredd och, kan man tycka, given i ett modernt fritt samhälle. Men så fort talet om föräldraförsäkring kommer på tal brukar dessa principer av någon anledning blåsa bort på något ögonblick. Utom hos moderaterna och kristdemokraterna, för vilka familjers självbestämmande är central ideologi. Men även där finns tecken på uppluckring. Enligt en delrapport från moderaternas arbetsgrupp i familjefrågor skall det nu vara dags för partiet att överge valfrihetslinjen och införa ytterligare kvotering i föräldraförsäkringen. Pappor tar ut färre procentandelar av föräldraledigheten än mammor och "det är vår uppgift att ändra på det" förklarar arbetsgruppen. Är det? Är det verkligen politikers uppgift att ändra på det? Vem har bett dem göra det? Inte svenska folket i alla fall, som i samstämmiga opinionsmätningar ger kvotering i föräldraförsäkringen ett rungande nej, så högt att till och med Göran Persson trots starkt press ville undvika sådana beslut inom socialdemokratin. Denna slags sociala ingenjörskonst hör vänstern till och bör stanna där. För ett parti som säger sig vilja ta sin utgångspunkt i vanliga människors praktiska vardag är arbetsgruppens förslag förödande för trovärdigheten. För här är den politiska metoden den rakt motsatta; med stelbenta principer och med det politiska ritbordets alla förenklade linjedragningar som utgångspunkt. Verkliga människor, deras fria val och alla tusentals olika unika privata situationer att ta hänsyn till är något som existerar i en annan verklighet än den arbetsgruppens ledamöter valt röra sig i. Frågan är om det är förvånande eller symtomatiskt att det inom arbetsgruppen finns en stark representation av profilerat (ny)liberala riksdagsledamöter. Vad de vaskat fram är en reform som på ytan kan kallas individualistisk men som i realiteten innebär en rejäl inskränkning i föräldrars möjlighet att organisera hemlivet efter tycke och praktisk nödvändighet.Moderate partisekreteraren Per Schlingmann avvisar som väl är förslaget i detta läge, även om argumentet med fördel kunde varit fast principiellt snarare än att man först måste vänta ut andra åtgärder. Vad som återstår är nu att de stämmoombud som till slut kommer fälla avgörandet ser till att förpassa förslaget till papperskorgen. Oavsett om man betraktar sig som "gammal" eller "ny" moderat torde det knappast finnas intresse för ett förslag som står i strid med båda dessa gruppers perspektiv.

Ett kvotförslag till papperskorgen

Har staten något att göra med hur familjer organiserar sina vardagsliv? Självklart inte, svarar till och med ljumt sinnade borgerliga personer.