Ett jobb där man aldrig vet vad som väntar

Skrönan om att brandmän sitter sysslolösa mellan larmen är förlegad. VT hängde med räddningstjänsten i Västervik för att se hur man arbetar mellan utryckningarna.

Lunchpaus på balkongen är inte helt fel när vädret tillåter.

Lunchpaus på balkongen är inte helt fel när vädret tillåter.

Foto: Robert Preusse

Västervik2023-08-14 21:00

Just den här dagen är en tämligen lugn dag i räddningsbranschen. Något som inte hör till vanligheten:

– Semesterveckorna är intensiva. Det dåliga vädret har gjort att fler folk rör på sig, vilket leder till större risk för trafikolyckor. Som tur är, är trafikolyckor mindre dödliga i dag än förr, berättar Peter Helge, operativ chef vid räddningstjänsten och högsta hönset vid vårt besök.

Vi trillar in lagom till morgonkaffet. Brandmännen, vid besöket faktiskt bara män fastän en växande del av bemanningen utgörs av kvinnor, är på ingång efter morgonens fyspass.

undefined
Peter Helge, David Pettersson och Jimmy Svensson under morgonkaffet. En charm de framhäver med jobbet är att man aldrig vet hur en arbetsdag kommer att se ut.

– Vi är nog det enda yrket som fortfarande har fyskrav, berättar dagens vakthavande befäl, Jonas Helge, när han kommer in efter morgonträningen. 

Han och några fler har spelat innebandy på morgonen, en annan har spenderat tid i gymmet. Att detta förläggs just på arbetstid har att göra med att man behöver hålla sig i form för att kunna rycka ut på larm. Klarar man inte testerna får man gå ur tjänst tillfälligt och träna upp sig.

undefined
Jonas Helge till vänster och Johan Herbertsson till höger. De pratar om de fysiska kraven som ställs på brandmän. Rullbandtestet är återkommande från år till år: man ska då klara av gå på rullband i åtta minuter, med 25 kilo utrustning i olika lutningar.

Trots att klockan knappt hunnit slå tio har mycket hunnits med. Brandmännens dygnsskift påbörjas vid 07:30 och utöver Jonas Helge arbetar i dag fyra andra brandmän. Innan morgonträningen inleddes skiftet med ett morgonmöte där vakthavande befäl gick igenom senaste dygnets händelser och potentiella risker som kommande dygn kan föra med sig.

Vid kaffebordet slår sig även Johan Herbertsson ned. Han har arbetat på Västerviksstationen sedan 2007.

– Jag drömde väl inte om brandbilar som liten, säger Herbertsson och fortsätter:

– Självklart har jag tänkt i banor om andra jobb under mina snart 20 år i tjänst. Men jag kommer aldrig på något som kan mäta sig med detta.

undefined
"Tack för hjälpen när min farmor bröt foten på Grönö den 5 oktober 2012" står det på en teckning som brandmännen fått i gåva efter en insats.
undefined
Stationen delas med Region Kalmar läns ambulansverksamhet. Ett gott samarbete tycker samtliga av de brandmän som VT pratar med under besöket.

Fler ur personalstyrkan ansluter sig till kaffet. Stationen utgör bas för fler yrkesgrupper än brandmännen: ambulansförare, brandingenjörer och annan administration. I bakgrunden rullar Nyhetsmorgon.

– Det finns mycket att fördriva tiden med mellan larmen. Förr var det betydligt lugnare, berättar Jonas Helge som med sina 23 år på stationen är näst äldst i den lokala kåren.

undefined
Dykbilen. Två av de brandmän som är i tjänst i kommunen är dykutbildade och redo för insatser i vattnet. Att Västervik är en kustkommun medför andra utmaningar än för de räddningstjänster som verkar bortom kuster. På bild syns Jonas Helge.

Arbetsuppgifterna varierar under tiden som vi är på plats: Jimmy Svensson arbetar med kommunala säkerhetskort, David Pettersson ser över fordonsflottan, Daniel Fristedt ska ut på bostadsanpassningar och John Herbertsson är igång med att förbereda för övning i det gamla slangtornet. Alla är ständigt på vakt inför inkommande larm, på 90 sekunder ska de kunna göra sig körklara och vara på väg mot olycksplatser.

undefined
Walkie-talkies laddade inför larm. I högtalarsystemen ljuder olika SOS-koder under vårt besök, enkom för ambulansärenden visserligen.

Arbetet med att utfärda så kallade SITH-kort, som används för verifikation till olika kommunala datasystem, varvar Jimmy Svensson med att planera och genomföra utbildningar.

– Det är en för liten station för att bara arbeta med larm. Men så länge kommunen växer kommer också olyckslarmen öka.

Svensson har jobbat som brandman sedan mitten av 2010-talet, ett yrkesval han trivs med:

– Det är tur att dagis låter en ha barnen på plats till 15:00 efter att man jobbat dygn, säger han om famlijepusslet.

undefined
Jimmy Svensson har numera fått ett eget kontor där han kan arbeta med kommunkorten. Innan satt han i ett rum som delades med flera brandmän, vilket gjorde det osmidigt att ta emot besök. Alla som är berättigade korten måste fysiskt komma och kvittera ut dem.

Upplever du aldrig arbetet som utmanande för psyket?

– Vi är såklart med om tuffa händelser. Vi är också en trygg grupp, det är inga problem att öppna upp sig. Det är ingen matchostämpel där uppe, säger Svensson och pekar uppåt från sitt arbetsrum mot ovanvåningen där köket, vardagsrummet och matsalsbordet ryms.

undefined
Jimmy Svensson jobbar även en hel del med utbildningar. Han är glad över den nyrenoverade föreläsningssalen.
undefined
Stationsköket. Kaffebryggarna gick varma under besöket."Det har lagats massor konstigt här", berättar Johan Herbertsson och berättar om bäver och egenfångade fiskar.

Vidare till köket så har det blivit tid för lunch.

– Vissa äter på plats, andra köper med sig mat. Man kanske tänker att det lagas mycket mat i grupp men det är mest under storhelgerna, berättar Herbertsson.

Att jobba ett dygn i streck kräver viss planering. Frukost, lunch, mellanmål och middag intas på stationen, det är lätt att man glömmer förbereda matlådor och får beställa mat. Det råder inga regler för vad som bör ätas eller inte ätas under ett skift.

– Ibland har man otur och få åka ut på larm precis när man ätit, säger Herbertsson och fortsätter:

– Eller så är man jättehungrig och får larm om skogsbrand och vet att man ska vara ute i kanske tio timmar. Oftast får vi mackor under insatsen men det finns ingen garanti för det.

undefined
Lunchpaus på balkongen är inte helt fel när vädret tillåter.
undefined
Lunchlutet. I soffrummet får brandmännen tid för återhämtning. Vid besöket gick någon form av populärvetenskaplig dokumentär på tv:n.

Efter lunch visar Herbertsson oss till det gamla, tolv meter höga, slangtornet där man anlagt en övningssal för höghöjdsträning. Innan brukades tornet för att hänga använda vattenslangar på tork efter insatser. I led med att skapa en hälsosammare arbetsmiljö används nu en särskild maskin för att rengöra slangarna, så att torkningen blivit överflödig.

undefined
Ett evigt väntande? Nja, brandmännen håller sig sysselsatta. Jimmy Svensson och Johan Herbertsson pratar här om den brandsommaren 2018, och den förrädiska blixten. "Ofta börjar det brinna först två-tre dagar efter blixtnedslaget. Vid trekaffet kommer havsbrisen och då är det lätt att det drar igång".
undefined
En maskin som räddar liv? Den blåa maskinen används nu för rengöring av använda slangar. Tidigare var rengöringsrummet betydligt sotigare och Jimmy Svensson berättar för oss att brandmän länge varit extra utsatta för att drabbas av cancer, till följd av de olika partiklar som andas in vid rengöring av utrustningen.

– När jag började här var området för rengöring mer öppet och partiklar for runt hej vilt, berättar Svensson.

Stationens saneringsavdelning är numera indelad i olika zoner där olika typer av säkerhetsutrustning ska användas vid rengöring av använt material. Ett led i att minska risken för cancer, vilket flera vi pratar med på stationen vittnar om är ett problem inom kåren.

– Det fanns inga tankar kring riskerna kring detta tidigare, säger Svensson.

undefined
Tornet som tidigare användes för slangtorkning är numera en träningslokal för höghöjdsinsatser.

Vi tar oss åtta meter upp innan säkerhetsgenomgången för att tryggt kunna ta sig ner till grundnivån igen genomförs av Herbertsson. Här tränas hel- och deltidsbrandmän i tekniker som är nödvändiga ute på fältet. 

undefined
Säkring. Johan Herbertsson är instruktör för höghöjdsövningarna och berättar att innan tornet fick detta ändamål så genomfördes träningarna utomhus. Nu är man inte längre lika väderberoende.

– Det är viktigt att kunna för sig själv och andra.

Vi hissar oss ner och landar tryggt på marken.

undefined
VT:s reporter Robert Preusse tog sig ned på första försöket, om än med darriga ben.

Utöver utbildningar i höghöjd så är Herbertsson en av dem som varit ansvariga för att rusta stationen inför ett varmare klimat. Han talar om att det i våras fanns farhågor att sommaren 2023 drabbas av liknande bränder som under sommaren 2018. Sommaren 2023 blev inte det brandinferno som många väntade, iallafall inte i Sverige. Herbertsson nämner nyheter från Europa och hur räddningstjänster på kontinenten sliter. Under vårt besök pratades det om helgens spådda oväder, som kom att få namnet Hans. Ungefär samtidigt som vi gör oss redo att bege oss till redaktionen igen går SMHI ut med en varning om ovädret. Vårt arbetspass lider mot sitt slut – brandmännens har bara börjat.

undefined
Tål att repeteras. Runt om på brandstationen sitter tavlor uppsatta som påminner om den livsviktiga första hjälpen.
undefined
Räddningstjänsten Västervik, Peter Helge, Jimmy Svensson, Jonas Helge, Daniel Fristedt, David Pettersson, John Herbertsson och Erik Söderling närvrade vid VT:s stationsbesök.
Så blir man brandman

För att bli brandman kan man läsa utbildningen "Skydd mot olyckor" som ges av Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB.

Utbildningen genomförs på skolan i Revinge, i Skåne, eller på distans med närträffar i Revinge eller på Sandö, Ångermanland.

Man kan antingen arbeta heltid eller deltid som brandman. Behörighetskraven varierar beroende på när man gick gymnasiet men någon form av gymnasieexamen är i regel ett grundläggande krav.

Källa: MSB

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!