Just den här dagen är en tämligen lugn dag i räddningsbranschen. Något som inte hör till vanligheten:
– Semesterveckorna är intensiva. Det dåliga vädret har gjort att fler folk rör på sig, vilket leder till större risk för trafikolyckor. Som tur är, är trafikolyckor mindre dödliga i dag än förr, berättar Peter Helge, operativ chef vid räddningstjänsten och högsta hönset vid vårt besök.
Vi trillar in lagom till morgonkaffet. Brandmännen, vid besöket faktiskt bara män fastän en växande del av bemanningen utgörs av kvinnor, är på ingång efter morgonens fyspass.
– Vi är nog det enda yrket som fortfarande har fyskrav, berättar dagens vakthavande befäl, Jonas Helge, när han kommer in efter morgonträningen.
Han och några fler har spelat innebandy på morgonen, en annan har spenderat tid i gymmet. Att detta förläggs just på arbetstid har att göra med att man behöver hålla sig i form för att kunna rycka ut på larm. Klarar man inte testerna får man gå ur tjänst tillfälligt och träna upp sig.
Trots att klockan knappt hunnit slå tio har mycket hunnits med. Brandmännens dygnsskift påbörjas vid 07:30 och utöver Jonas Helge arbetar i dag fyra andra brandmän. Innan morgonträningen inleddes skiftet med ett morgonmöte där vakthavande befäl gick igenom senaste dygnets händelser och potentiella risker som kommande dygn kan föra med sig.
Vid kaffebordet slår sig även Johan Herbertsson ned. Han har arbetat på Västerviksstationen sedan 2007.
– Jag drömde väl inte om brandbilar som liten, säger Herbertsson och fortsätter:
– Självklart har jag tänkt i banor om andra jobb under mina snart 20 år i tjänst. Men jag kommer aldrig på något som kan mäta sig med detta.
Fler ur personalstyrkan ansluter sig till kaffet. Stationen utgör bas för fler yrkesgrupper än brandmännen: ambulansförare, brandingenjörer och annan administration. I bakgrunden rullar Nyhetsmorgon.
– Det finns mycket att fördriva tiden med mellan larmen. Förr var det betydligt lugnare, berättar Jonas Helge som med sina 23 år på stationen är näst äldst i den lokala kåren.
Arbetsuppgifterna varierar under tiden som vi är på plats: Jimmy Svensson arbetar med kommunala säkerhetskort, David Pettersson ser över fordonsflottan, Daniel Fristedt ska ut på bostadsanpassningar och John Herbertsson är igång med att förbereda för övning i det gamla slangtornet. Alla är ständigt på vakt inför inkommande larm, på 90 sekunder ska de kunna göra sig körklara och vara på väg mot olycksplatser.
Arbetet med att utfärda så kallade SITH-kort, som används för verifikation till olika kommunala datasystem, varvar Jimmy Svensson med att planera och genomföra utbildningar.
– Det är en för liten station för att bara arbeta med larm. Men så länge kommunen växer kommer också olyckslarmen öka.
Svensson har jobbat som brandman sedan mitten av 2010-talet, ett yrkesval han trivs med:
– Det är tur att dagis låter en ha barnen på plats till 15:00 efter att man jobbat dygn, säger han om famlijepusslet.
Upplever du aldrig arbetet som utmanande för psyket?
– Vi är såklart med om tuffa händelser. Vi är också en trygg grupp, det är inga problem att öppna upp sig. Det är ingen matchostämpel där uppe, säger Svensson och pekar uppåt från sitt arbetsrum mot ovanvåningen där köket, vardagsrummet och matsalsbordet ryms.
Vidare till köket så har det blivit tid för lunch.
– Vissa äter på plats, andra köper med sig mat. Man kanske tänker att det lagas mycket mat i grupp men det är mest under storhelgerna, berättar Herbertsson.
Att jobba ett dygn i streck kräver viss planering. Frukost, lunch, mellanmål och middag intas på stationen, det är lätt att man glömmer förbereda matlådor och får beställa mat. Det råder inga regler för vad som bör ätas eller inte ätas under ett skift.
– Ibland har man otur och få åka ut på larm precis när man ätit, säger Herbertsson och fortsätter:
– Eller så är man jättehungrig och får larm om skogsbrand och vet att man ska vara ute i kanske tio timmar. Oftast får vi mackor under insatsen men det finns ingen garanti för det.
Efter lunch visar Herbertsson oss till det gamla, tolv meter höga, slangtornet där man anlagt en övningssal för höghöjdsträning. Innan brukades tornet för att hänga använda vattenslangar på tork efter insatser. I led med att skapa en hälsosammare arbetsmiljö används nu en särskild maskin för att rengöra slangarna, så att torkningen blivit överflödig.
– När jag började här var området för rengöring mer öppet och partiklar for runt hej vilt, berättar Svensson.
Stationens saneringsavdelning är numera indelad i olika zoner där olika typer av säkerhetsutrustning ska användas vid rengöring av använt material. Ett led i att minska risken för cancer, vilket flera vi pratar med på stationen vittnar om är ett problem inom kåren.
– Det fanns inga tankar kring riskerna kring detta tidigare, säger Svensson.
Vi tar oss åtta meter upp innan säkerhetsgenomgången för att tryggt kunna ta sig ner till grundnivån igen genomförs av Herbertsson. Här tränas hel- och deltidsbrandmän i tekniker som är nödvändiga ute på fältet.
– Det är viktigt att kunna för sig själv och andra.
Vi hissar oss ner och landar tryggt på marken.
Utöver utbildningar i höghöjd så är Herbertsson en av dem som varit ansvariga för att rusta stationen inför ett varmare klimat. Han talar om att det i våras fanns farhågor att sommaren 2023 drabbas av liknande bränder som under sommaren 2018. Sommaren 2023 blev inte det brandinferno som många väntade, iallafall inte i Sverige. Herbertsson nämner nyheter från Europa och hur räddningstjänster på kontinenten sliter. Under vårt besök pratades det om helgens spådda oväder, som kom att få namnet Hans. Ungefär samtidigt som vi gör oss redo att bege oss till redaktionen igen går SMHI ut med en varning om ovädret. Vårt arbetspass lider mot sitt slut – brandmännens har bara börjat.