Egentligen är den en slags minitraktor. Fyrhjulingen är smal och smidig, har fyra feta grovmönstrade däck och en urstark motor som gör att den kan köras i besvärlig terräng.
Maskinen används mest av markägare, bönder och jaktlag och det finns en mängd arbetsredskap att koppla till, från lastvagnar och harvar till plogar och kranar.
Då kallas den för All terrain vehicle, ett fordon för alla typer av underlag, vilket förkortas ATV.
Men när den används som pendlarmaskin och för nöjeskörning på vanliga vägar heter den i stället quad.
Allt beror på hur fordonet är registrerat, vilket skapat en viss förvirring.
Hela fordonsgruppen har fått samlingsnamnet fyrhjuling. Den har fått utstå kritik för att vara farlig och att alltför lätt kunna välta. Grundkonstruktionen med hög tyngdpunkt, kort axelavstånd och ringa axelbredd kan ge ostadiga egenskaper. Tack och lov har de tämligen höga olyckstalen minskat.
Fordonet är populärt. Det finns flera specialtidningar i ämnet och en jättelik tillbehörsmarknad, med praktiska saker som styren, värmehandtag och däck.
Och det tävlas också. För sporter som mudspeed, motocross och supermotard finns mängder av prylar för att förbättra både maskinens utseende och prestanda. Som big borekit, vassare kammar och högkompressionskolvar.
Med andra ord har fyrhjulingen en mängd användningsområden.
Inte illa för en liten maskin som från början är gjord för att transportera människor och prylar i terräng.