Ett år bland flyktingarna

Sedan i februari har journalisten Hanna Sofia Öberg bott i en liten lägenhet i det hyreshuskomplex i Hultsfred som utgör Migrationsverkets flyktingförläggning. Beslutet att under ett år studera livet på en förläggning för att sedan skriva en bok om upplevelserna har haft något år på sig att mogna fram.
? Under de fyra år som jag arbetet som journalist på Norrköpings Tidningar skrev jag några artiklar om asylsökande utan att egentligen veta så mycket om deras bakgrund eller vad som händer under en asylprocess, berättar hon. Jag upprördes av hur människor behandlades och hur dåligt de mådde. Jag längtade helt enkelt efter att få fördjupa mina kunskaper för att sedan kunna berätta. Man behöver ju inte åka utomlands till exotiska platser för att studera tillståndet i världen, det går bra på närmare håll.
Hanna Sofia sökte och fick en del stipendier för att finansiera sin vistelse på förläggningen. Hon sa upp sin lägenhet i Norrköping och började förberedelserna för sitt arbete genom att åka på en del seminarier i ämnet. Det blev också studiebesök på flera förläggningar. Att hon fastnade för Hultsfred berodde på flera saker: hon kunde bo mitt i förläggningen, personalen var positiv och hon kände sig lite bekant med trakterna sedan barndomen. Hennes farmor kom från Hulthorva i Hallingeberg och Hanna Sofia har tillbringat flera barndomssomrar hos sysslingarna där.

Hon bestämde redan från början att inte bara betrakta livet på förläggningen i egenskap av objektiv journalist utan själv engagera sig på ett mer personligt plan.
? Den känsla jag hade av att det sker många rättsövergrepp inom det här området, har jag fått besannad. Jag har blivit både förvånad och ibland mycket arg över hur människor blir behandlade.
? Mitt engagemang för människorna här har ibland varit jobbigt, men det har uppvägts många gånger om av den värme och generositet som hela tiden strömmat emot mig.
? Jag har märkt att jag börjar drabbas av separationsångest inför min flyttning, jag har redan skjutit fram datumet för avfärden flera gånger.
Något som Hanna Sofia funderat en del på under sin vistelse i Hultsfred är bland mycket annat hur det kommer sig att så få vanliga svenskar bryr sig om människorna här.
? Många åker ju långt för att möta främmande kulturer, här finns de på mycket nära håll.