80-åriga Ester, som egentligen heter någonting annat, har varit i kontakt med hemtjänsten flera gånger. Hon har behövt hjälp i perioder, och tycker att hon har märkt av en kraftig skillnad i kvalitén på den hjälpen sedan i början av 2021. Då genomfördes en omorganisering av hemtjänsten i Västervik, som innebar att personal och brukare omgrupperades.
– Det var då problemen började. Omorganiseringen var dåligt planerad och ogenomtänkt, säger Ester.
Hon berättar att hon kunde se flera nya ansikten varje dag, så många som 30 stycken under en period på fem till sex veckor. Detta mitt under brinnande pandemi, då man råddes att minimera fysiska möten. Ester tyckte att det hela var fel.
– Jag ringde flera gånger för att få prata med enhetschefen och samordnaren, men de var svåra att få tag i. Jag talade in meddelanden, men ingen ringde upp, säger Ester.
Socialförvaltningen har en värdighetsgaranti, och Ester ansåg att delar ur den inte stämde överens med hennes situation. Hon bestämde sig för att fylla i en synpunktsblankett, som hon sedan skickade in. Efter att ha ringt och frågat efter respons fick hon slutligen tag i rätt person.
– När jag sa att jag fått besök av så många personer under den perioden, då svarade hon att "nej, det stämmer inte". "Jodå det stämmer visst", sa jag. "Jag har ju antecknat alla namn!", berättar Ester.
Ester vittnar också om att hon blivit dåligt bemött i sitt hem.
– Många i personalen saknade empati och respekt för brukarna, säger hon och fortsätter:
– Jag fick en kontaktperson först i slutet av min period med hemtjänst. När hon var här så frågade jag henne om hon kunde ta med sig soporna ut när hon gick. "Kan du inte gå ut med dem själv?", fick jag till svar.
En person ur personalstyrkan som hjälpte Ester i hennes hem fick hon nog av.
– Jag stod inte ut med attityden, så jag ringde till hemtjänsten och sa att den personen vill jag inte se något mer. Man frågade inte vad denne hade sagt eller gjort, utan svarade mig att "det rörde till i deras planering", säger hon.
Ester, som är en före detta skatterevisor, menar att hon är van vid att stå på sig och reda ut saker och ting.
– Men det är långt ifrån alla som är som jag och kan bita ifrån.
Ester påpekar att hon inte vill dra alla inom den kommunala hemtjänsten över en kam.
– Det finns jättebra personal, som är hjälpsamma och trevliga. Men den här attityden och bemötandet som jag fått är förfärligt.
Vad var jobbigast med att det var så stor personalomsättning då du behövde hjälp?
– Både smittsäkerhetsaspekten, och otryggheten. När det inte är någon kontinuitet får man förklara om varenda gång, vad och hur man behöver hjälp.
Och när du upplevt dig dåligt bemött, hur har det fått dig att känna?
– Jag blir arg. Så här får man inte behandla andra människor. Man känner sig kränkt och nedvärderad, och man blir ju inte så trevlig tillbaka då heller, säger Ester och fortsätter:
– Jag menar, jag kan ju ha roligare än att ringa runt och gnälla.
Idag klarar sig Ester alltså utan hemtjänsten, men om hon skulle behöva hjälp igen så vänder hon sig hellre till en privat aktör.
– Nu vet jag att jag kan välja, jag behöver ju inte ha kommunens hemtjänst, säger hon.