Enkla och goda bruschettor
Svårt att komma på någon schysst förrätt? Trött på jordnötter till drinken? Sugen på något litet, bara? Kör en bruschetta. Ett säkert kort för hemmakocken.
Bönor. Prova Bengts suveräna bönbruschetta.
Foto:
H:et ger ett hårt k-ljud - utan återvändo. Så är det bara. Lägg det hemskt gärna på minnet.
Lektion två lyder som följer: Ordet "bruschetta" är Romdialekt och kommer av verbet abbrusolire, som betyder "utsätta för eld, särskilt med avsikt att göra knaprigt". Bruschettan ska vara knaprig med andra ord.
En frasig rostad brödbit med smaskigt pålägg är det som italienarna kallar bruschetta. Vi har vår toast skagen, danskarna sina smörrebröd och britterna sina mesiga gurksnittar. Mackor, snittar, sandvikare - kalla det vad du vill, men de är alltid fiffiga komplement till det gamla vanliga utbudet är förrätter.
Det är enkelt, snudd på simpelt, snabbt och kan förberedas i god tid. Passar lika bra till en fördrink som en enkel förrätt eller lättare kvällsvickning.
Lägger man bara ner lite kärlek på pålägget kan det bli hur gott som helst. Man bör dessutom vänta med att lägga på röran tills i allra sista minuten, eftersom brödet helst ska vara knaprigt (se lektion två), gärna en aning bränt till och med.
Det sorgliga är att restauranger är rätt urusla på alla punkter av det ovanstående. Jag kan inte räkna hur många menlösa tomatbruschettor jag slafsat i mig under årens lopp. Alla utom två hade fått en italiensk krögare med självaktning att hoppa i pastagrytan av skam. Dessutom tycks det antal servitriser som kan uttala bruschetta rätt kunna räknas på ena handens fingrar.
Erbarmligt var ordet. Hemmakocken har alla odds på sin sida. Har man ont om tid kan det till och med duga med färdigköpta crostini i påse (små rostade brödskivor). En bra tapenade på burk, en buffelmozzarella och en kruka färsk basilika kan vara allt som behövs för att få till en bricka med fina små minimackor.
Hellre en bra bruschetta än ett dussin svindyra ostron.
Så jobbar vi med nyheter