Vyn är fantastisk. Vi står i Naturums fågeltorn som ligger ganska dolt uppe på Kulbacken. Man ser ut över hela Kålgårdsviken med en bit av staden i bakgrunden. Hit upp kan man gå vilken tid som helst på dygnet, det är alltid öppet för allmänheten. Med kikare kan man se rakt ned i fågelbona. Men någonting stör bilden, maskiner gräver diken precis intill vattenkanten där fåglarna ligger. Som tur är verkar det inte störa fåglarna, som nog är vana vid alla ljud från vägen. Om man däremot går för nära doppingen så märker man att den är ganska skygg. Varningsljud utfärdas sinsemellan och de rör sig snart bort från den upplevda faran.
Uppifrån tornet hör man fåglarna kommunicera med varandra nere i viken. Naturguiden Jan-Olov Persson från Naturum har kikaren i högsta hugg. Nu händer något, en hona ligger platt ned på bädden och väntar med hanen patrullerandes nedanför. Det är kärlek på gång. Eller i alla fall parning. En del av doppingarna har redan parningen avklarad. Honan kan spara hanens sperma i kroppen för att sedan släppa ut den vid ägglossning. Hur länge sperman kan sparas skiljer sig mellan olika fågelarter med allt från några veckor till flera månader.
Bäddarna av vass och tång växer. Fler och fler bon dyker upp som svarta plattor i vassen, ganska tätt ihop. Skäggdoppingarna bygger för fullt. Men de tar lång tid på sig, det gäller att vattensängen är ordentligt bekväm när de ska ruva då det blir långa stunder att ligga ned. Bädden testas från olika håll. En av doppingarna trampar runt, ligger på den och puttar tillrätta tång och vass så att stoppningen blir behaglig. Den andra simmar runt och hämtar nytt byggmaterial.
Mycket tid varje dag och året runt går åt till att putsa fjäderdräkten. Den måste vara ren och i trim för att kunna behålla värmen och stöta ifrån sig vatten. Fjädrarna används också som huvudkudde. Doppingen burrar in sig i fjädrarna och guppar sovandes omkring i vattnet eller på boet. Den tar sig gärna en siesta mitt på dagen.