En rest från förr

I dagarna håller SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, kongress. Förr var det en stor begivenhet, då SSU var ett mäktigt ungdomsförbund med över 100 000 medlemmar som stampade fram den ena politiska raketen efter den andra.Idag är det annorlunda, medlemskadern är nere på cirka 5 000, en tjugondel av fornstora dagar. Utvecklingen har tätt följt moderpartiet socialdemokraterna som krympt och gått från att vara det statsbärande partiet till ett bland alla andra.Att SSU följt samma spår förvånar inte den som hört tongångarna på kongressen. På tisdagen var det "Fackens dag". Då behandlades frågor om arbete, demokrati, djurskydd och feminism. Sammanblandningen mellan fackförbunden, som är särintressen för medlemmarna, och frågorna som rör alla medborgare blir pinsamt tydlig. Man förmår uppenbarligen inte att se att fackförbunden inte är allt och heller inte omfattar alla i samhället.Inte heller känns de många inläggen som inleds med ett rungande "Kamrater" från talarstolen helt i takt med tiden. Knappast heller att ett yrkande om att man skulle stryka kravet på republik avslogs med röstsiffrorna 205-20 - i princip omvänt mot uppfattningen hos väljarkåren, särskilt i tider av bröllopsyra i kungahuset.SSU:s problem slutar inte där, man svårt att riktigt ta avstånd från vänstergruppers våldsamheter och inte minst besvär med hur man skall förhålla sig till ägande och marknadsekonomi. Man vill fortfarande ha vad man kallar "ekonomisk demokrati". Som en del av detta önskar man löntagarfonderna i retur. Att man även kräver sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är inte heller det ett tecken på att man ser verkligheten som den ser ut med varsel och företagsnedläggningar.Av stämningarna att döma brottas SSU med samma grundproblem som moderpartiet. Man har svårt att se att man måste förnya sig för att kunna möta den tidsera vi lever i med svar på dagens problem. Frågor som hur stressade småbarnsföräldrar kan få livspusslet att gå ihop eller hur LAS skapar ungdomsarbetslöshet missar man helt. Istället tror man att en rejäl dos klasskampsretorik skall lösa problemen genom att piska upp en tillräckligt hätsk stämning mot alliansen.Naturligtvis kan många spretiga åsikter på en ungdomskongress skrivas på kontot för ungdomlig entusiasm och bristande livserfarenhet. I takt med stigande ålder och mognad inser de flesta att världen och livet inte bara är svart eller vitt utan att det finns gråskalor. Men det är ändå talande att stora delar av den ungdomsgeneration som är tänkt att utgöra kärntrupp i valrörelsen 2010 känns och låter som smått antika klasskampsretoriker.Hur det går i valet är ännu öppet, men av SSU:s kongress att döma är det knappast en reformerad och pigg socialdemokrati som ställer upp. Snarare en återvunnen restprodukt med passerat bäst före-datum.