En regering med guldkant?

Samtidigt får regeringen kritik från vänster, i söndagens EU-debatt anklagades regeringen av oppositionsledaren för att ha spenderat statens överskott på skattesänkningar så att man nu har ett underskott istället.Det första anmärkningsvärda är att man vill isolera just skattesänkningar från allt annat i statsbudgeten. Att minska intäkterna har samma effekt som att höja utgifterna, det går ut mer från statsbudgeten. Med en väldigt stor skillnad. När skatterna sänks får de som fått sänkt skatt mer att röra sig med och därmed blir det bättre fart på ekonomin i form av riktiga bestående och återkommande värden. När det till exempel gäller jobbskatteavdraget har det givit de flesta som arbetar ungefär 1000 kronor mer att röra sig med varje månad. Det ger ringar på vattnet när de används.På motsvarande vis är det med exempelvis skatteavdraget för hushållsnära tjänster och ROT-avdraget, det minskar statens inkomster men ger direkt fler jobb, vilket minskar arbetslösheten och statens kostnader för a-kassa. Att det dessutom är bättre för den enskilde att ha jobb än att vara arbetslös är en extra bonus.Situationen blir lite lustig om man när det gäller ekonomin följer oppositionens vid det här laget väl inövade mönster. Regeringen kritiseras inför varje beslut först för att göra för lite. Och i efterhand för att det var för mycket. När det till exempel gäller stöden till bilindustrin hette det först att man var för passiv. Därefter ändrade man taktik och sa att det var för mycket, för fort och för dåligt underbyggt.Nu är oppositionen tillbaka på ruta ett: regeringen gör för lite. Man försöker därför toppa regeringen och när det gäller bilindustrin, precis som i varje annan fråga, spendera lite mer. Det klingar därför ytterst falskt när man påstår att regeringen är som pojken med guldbyxorna och har spenderat så mycket att man inte kan göra något mer åt krisen.Hade riksdagen följt oppositionens alla förslag hade det definitivt inte funnits något kvar att använda idag och kanske än värre, inga som helst reserver hade funnits för resten av krisen.Att oppositionen är värre än regeringen innebär emellertid inte att regeringen gör ett tillräckligt bra jobb. Landet och alla invånare behöver visioner att följa. Det skulle vara befriande om regeringen någon gång kunde släppa det strikt kamerala förhållningssättet och faktiskt våga ta ut svängarna lite med visioner om vart man strävar. Att klara krisen visar på regeringsduglighet, men för att klara nästa riktigt svåra nålsöga i september 2010 behövs det mer än så.

En regering med guldkant?

Den senaste tiden har larmen om sämre tider bytts mot kvitton på detsamma. Enligt SCB:s beräkning av Sveriges BNP för det första kvartalet i år minskade den med 6,5 procent. Varslen fortsätter att stiga.