En kanonhistoria döljer sig i skogen

För trehundra år sedan fanns ett gjuteri i Rumhult, där man stöpte kanoner. Donald Öfverberg vet mer än de flesta om det gamla kulturminnet och i två veckor ska han leda guidade turer till skogen där kanonhistorien vilar.

Donald Öfverberg visar bäcken man dammade upp i slutet av 1600-talet för att få vatten till gjuteriet som låg en bit därifrån.

Donald Öfverberg visar bäcken man dammade upp i slutet av 1600-talet för att få vatten till gjuteriet som låg en bit därifrån.

Foto: Elin Astrid Lönn

Västervik2010-08-14 00:00
Kanongjuteri i RumhultUtanför herrgården i Ankarsrum ligger två trasiga gamla kanoner som en gång i tiden stöptes i Rumhult utanför Ankarsrum. - Man började såga sönder dem för att använda till skrot, säger Donald Öfverberg som är sekreterare i Hembygdsföreningen i Ankarsrum. Att säga att Donald är intresserad av det gamla kanongjuteriet i Rumhult vore en underdrift. Han har läst mycket böcker och gamla texter om gjuteriet och i två veckor ska han leda sex guidade turer ut till kulturminnesplatsen. - För hundra kronor får man en upplevelse och en kopp kaffe. Det är ju inte så dåligt.Kanongjuteriet i Rumhult användes mellan 1690 och 1716. Mannen som startade upp det hette Hans Andersson och han ägde Ankarsrums bruk på den tiden. Han hörde talas om att man byggde om Kalmars fästning och tänkte att de skulle behövas nya kanoner. På den här tiden fanns redan en industri i Rumhultsskogen där man framställde tjära och eftersom man bara använde stubbar med tyre i och inga trädstammar till tjärdalarna tog Hans Andersson träden till gjuteriets masugn.- Järnmalmen kom från gruvan i Ukna och den smälte man ner i den cirka 1500 grader varma masugnen. Sen stöpte man kanonerna i stora formar, först gjorde man en form av trä och täckte det sedan med lera som man brände så att formen blev hård och värmetålig. Man hade en kärna i mitten och sedan hällde man helt enkelt ner det smälta järnet i formen. Från början stöptes kanonerna färdiga, med ett stort hål inuti men efter att några kanoner sprängts när man avfyrade dem bestämde kungen att de stora hålen skulle borras i efterhand. En bit ifrån platsen där gjuteret låg rinner en bäck och på 1600-talet dämde man upp bäcken för att få vatten ner till gjuteriet. Vattnet användes till ett vattenhjul som i sin tur höll igång ett kugghjul som skötte borren. Den tre meter långa järnkanonen hängdes upp i en stor ställning i ek och ytterliggare ett kugghjul hissade ner kanonen så att borren kunde göra kanonen ihålig. Totalt var det åtta anställda som jobbade i gjuteriet de 26 år produktionen var igång. Sagan fick dock ett olyckligt slut, 1716 brann hela gjuteriet ner när masugnen skulle fyllas på. Det sprutade ut eld som fick tag i träden och en stor del av skogen brann ner. Mannen som skötte masugnen blev så ifrån sig av sorg att han hängde sig i en stor ek. Ingen vet hur många kanoner som stöptes i Rumhult eller vart alla tog vägen, men de två kanonerna utanför Ankarsrums herrgård har tjänat vid Kalmars fästning och kom tillbaka till Ankarsrum 1828.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om