Sandra och Tony bestämde sig till slut för att berätta om deras situation och hur Tony bollats runt i vården.
- Tony har varit missbrukare, det fick han lida för under tiden på sjukhuset. Han blev inlåst på en sluten psykiatrisk avdelning i stället för att få rehabilitering.
Sandra vill ge sin version om vad som hände efter hans själmordsförsök i början av förra året. Han var ytterst nära döden.
Tony har haft ett kämpigt liv med drogmissbruk. Men när han träffade Sandra för sju år sedan kom vändningen. Han blev fri från drogerna på ett arbetskollektiv, tog körkort och fick jobb på renhållningen. Han betalade skatt som alla andra. De hyrde hus på landet och Tony vågade hoppas på en ny framtid utan droger.
- Men då drabbades han av en depression. Jag förstod att något var fel när hundarna var hemma men inte Tony. Jag hittade honom livlös och lyckades få igång pulsen, berättar Sandra
Det blev ilfärd i ambulans till sjukhuset och intensivvårdsavdelningen där Tony låg i respirator i två veckor. Genom Sandras tidiga insats kunde han räddas till livet. Men han hade fått omfattande hjärnskador. Närminnet är drabbat, han har svårt att koncentrera sig och även att kommunicera med andra människor. Motoriken fungerar inte som den ska.
- Jag är säker på att han hade blivit bättre om han fått rätt vård i rätt tid.
När han flyttades till strokeenheten satt han i rullstol och kunde varken tala eller äta och fick sondmatas. Han uppfattades som ett hopplöst fall. Men han blev lite bättre. En dag brakade allt samman. Tony fick vad Sandra beskriver som panik.
- Han blev rädd när han inte förstod vad som hände runt omkring och blev aggressiv. När jag kom till avdelningen stod personalen och en vakt utanför dörren. De vägrade gå in. Där inne låg han helt hjälplös utan att kunna ta hand om sig själv. Det var fruktansvärt.
I det här läget skrev ansvarig läkare ett så kallat vårdintyg för sluten psykiatrisk avdelning.
- Detta kämpade jag emot, Tony är inte psykiskt sjuk, och i första läget blev jag lovad att det inte skulle bli något vårdintyg. Senare sa läkaren att alla missbrukare är psykiskt sjuka och att han aldrig fullt ut lovat undvika vårdintyg.
Tony flyttades till avd 21, den slutna psykiatriska avdelningen där han vårdades i sju veckor.
- Han blev inlåst i stället för att få vård. Har man en sådan här hjärnskada är det oerhört viktigt att rätt insatser sätts in tidigt. Tony fick inte den träning han behövde. Om han inte varit igenkänd som missbrukare hade han säkert fått den vård han hade rätt till.
Sara besökte sin man varje dag under den sammanlagt fyra månader långa vistelsen på sjukhuset. Han har fått hjälp av arbetsterapeuter och sjukgymnaster och har på så sätt kunnat komma tillbaka och klarar sig i dag med hjälp av Sara och den personliga assistent som finns i huset varje dag.
- Tony är mycket ledsen och gråter varje dag. Det känns så bittert att veta att han hade kunnat må ännu bättre om landstinget hade tagit sitt ansvar. I stället verkade man vilja bli av med problemet så fort som möjligt och sedan vältra över ansvaret på kommunen och på mig som anhörig. Han behöver regelbunden träning, och kontinuerliga läkarundersökningar. Det får han inte idag. Han behöver vara på en plats där han kan ta på sig arbetskläderna och känna att han behövs.
Sandra säger att hon flera gånger försökt ringa ansvarig läkare på sjukhuset.
- De har aldrig ringt tillbaka.
Caroline Lundmark är personlig assistent för Tony och säger att Sandra gjort ett fantastiskt jobb för att hjälpa Tony.
- Men det känns som om de stoppar henne hela tiden.
Sara berättar om en fruktansvärd och jobbig resa hon gjort under tiden efter Tonys självmordsförsök.
- Hela jag gick sönder, men jag bestämde mig för att finnas vid hans sida hela tiden. Vad som än skulle hända.
VT har sökt Svante Bäck, verksamhetschef på psykiatrin, för en kommentar, men utan att lyckas.