En festlig början på resten av livet

Är det något som är lika över hela världen är det nog kärleken. Känslan av att vara kär skiljer sig inte beroende på om du är född i Sverige eller i Kosovo. Men även om fjärilarna i magen och de tindrande ögonen är globala företeelser firar man inte kärleken på samma sätt överallt. En bröllopsfest kan vara väldigt annorlunda beroende på vilken kultur du tillhör.

När paret ställt sig vid sina platser ville alla fotografera dem.

När paret ställt sig vid sina platser ville alla fotografera dem.

Foto: Ellen Nielsen-Kindstrand

Västervik2010-11-08 00:00
Klockan 18 på lördagskvällen börjar inbjudna gäster hänga av sig jackor och hälsa på varandra. Den stora bröllopsfesten håller till i festlokalen på Lysingsbadet och hela två hundra gäster är bjudna. Brudgummen och bruden, Arsim Gashi och Fitore Asllani, är båda kosovoalbaner och den albanska kulturen speglas överallt i lokalen, från musiken och dansen till kläder och hälsningar. Det luktar sött av jordnötter och tung parfym. Brudparet är inte här än men det bekymrar inte gästerna som verkar förväntansfulla. Kvinnorna har vackra klänningar och höga klackar och männen har kostym. Till och med de minsta pojkarna som leker runt borden har väst och fluga. Arsims familj står och hälsar de andra gästerna välkomna, det skakas händer och kindpussas. På ena långsidan av lokalen står en scen och där har två män, Fitim och Perparim Ismaili, börjat spela och sjunga. Tre kvinnor som innan stått och hälsat välkomna i dörren börjar dansa. I led dansar de runt hela lokalen och snart har fler anslutit i dansen som är en albansk folkdans och heter Valla. Perparim sjunger på albanska och en del av dansarna sjunger med. Både män, kvinnor och barn dansar och snart är dansledet så långt att de nästan bildar en ring i den stora lokalen. De dansar stolt med raka ryggar och höga huvuden. Hela festen, och speciellt dansen, känns väldigt ceremoniell och traditionsbunden.Tiden går och brudparet lyser med sin frånvaro men den svenska seden att man inte ska låta folk vänta gäller inte här. Gästerna roar sig ändå och många klappar i händerna åt dansarna i mitten. Klockan 20, två timmar efter att de första gästerna kom, åker en av Arsims bröder iväg för att hämta kärleksparet. Ryktet att paret är på ingång sprids och nu sluter en del gäster och familj upp vid dörren i två led medan några står kvar vid sina stolar. Arsim och Fitore uppenbarar sig i dörren och de tågar in till musik och applåder. Arsim har frack och Fitore, eller Tåre som hon kallas, har en vit brudklänning. Den stora kjolen liknar en stor mumsig gräddbakelse och det skjuts konfetti över deras huvuden. Paret går ett varv runt lokalen till gästernas klapp och när de kommer fram till sina platser står de kvar bakom stolarna en stund. Det luktar krut efter konfettismällarna och det blixtrar från kameror och mobiltelefoner. Dansarna som slutade för Arsim och Tåres entré har nu börjat igen på golvet och festen fortsätter ungefär som innan, bortsett från de många blickarna som är riktade mot det vackra brudparet. Men någon kyss blir det inte, Arsim och Tåre har bestämt att låta det vara av respekt mot sina familjer. Efter tårtan dansar Arsim och Tåre tryckare och senare ansluter även de till folkdansen Valla. Festen fortsätter till efter klockan 02 och många gäster är kvar ända till slutet. Men bröllopet då? Det hålls senare, enskilt med bara Arsim och Tåre. Att skriva på papper behöver inte vara så märkvärdigt, det är festen med familj och vänner som är själva grejen. De vet att de hör ihop, även om de ännu inte formellt sett är man och hustru. De har varit ett par sedan två år och i början av april tidigare i år förlovade de sig. På söndagen, dagen efter festen är Arsim glad.- Det här är ett steg i rätt riktning och ett stort ansvar man tar. Det här ska ju vara resten av livet och jag är väldigt lycklig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om