Vecka 28, Visfestival och Västervik utgör tre "V" som för många är något synonymt med sommar. Liksom mycket annat som fallit bort detta extraordinära år var så även Västerviks folkfest till en början i skottzonen för att bli inställt, som så många andra sommarfestivaler.
I år var det ingen slingrande kö av visfantaster som sträckte sig från Stegeholms Slottsruin, bort förbi Slottsholmen och in mot centrum. Gäster i publiken, undertecknad inkluderad, var satt till 50 personer och runt halv sex tiden började den vårdpersonal som gratis tilldelats biljetter samlas utanför entrén.
– Det känns som ett kvitto på att vi gör ett gott jobb. Mest ser jag fram emot att se Bröderna Norén och Jack Vreeswijk, säger Sofia Harrysson på väg in i Slottsruinen.
Innan det var dags för Noréns respektive Vreeswijk att äntra scenen öppnade kvällens konferencier Henrik Johnsson upp 2020 upplaga av Visfestivalen. För 16:e gången leder han festivalen och det som är speciellt för i år är att det är betydligt fler kameror på plats, sett till det begränsade publikantalet streamades festivalen ut över internet.
Representanter från föreningen Visan, sponsorer och politiker fick sig en pratstund med Johnsson och även ett tack för att de alla hjälpt åt att möjliggöra något som i våras tänktes omöjligt: En Visfestival mitt i coronapandemin.
Därefter var det plats på scen för Ellinor Brolin och Johan Johansson som genom sina tolkningar av Kjell Höglunds fick igång publiken.
– Det känns fantastiskt att få applåder av er som på riktigt förtjänar applåder, säger Johan till publiken under spelningen.
Därefter var det Sara Parkmans tur på scen och med sin fiol i högsta hand inledde hon sin spelning med ett vrål.
Till ljudet av Sara tar vi oss en titt utanför ruinen, en tradition är att det oftast samlas en del "tjuvlyssnare" utanför ruinen - kan corona ha satt stopp för det? Nej, så var inte fallet utan i små sällskap, med rekommenderat avstånd sinsemellan sitter folk utanför även i år.
Tillbaka in i ruinen och vi lyckas få en kommentar från Sara strax efter att hon gått av scenen:
– Det är nästan lite melankoliskt att bli påmind hur det brukade vara innan pandemin, samtidigt som det är fint få att längta dit.
Tredje uppträdandet består av Bröderna Norén som till en början verkade ha lite strul med det tekniska på scen:
– Här har vi sjungit acappella utan att ni sagt något, bryter Gustaf Norén ut när han inser att gitarren varit tyst under introt.
Bröderna Norén fortsätter charma publiken och får till kvällens första allsång med "Strövtåg i Hembygden".
Och allsång är något som återkommer när visfestival legendaren Jack Vreeswijk tillsammans med Love Thulin kommer upp på scenen. Med hjälp av tolkningar av sin faders visor för han nästan varenda kotte i publiken att ta ton.
– Publiken var otroligt skön. Jag minns själv inte så mycket från 60-talets festivaler men utifrån de bilder jag har sett gav kvällens spelning en retrokänsla i det småskaliga med enkla träbänkar, säger Jack när vi springer på honom back-stage.
Sist, men inte minst, upp på scen denna visafton var Sabina Ddumba och hennes band som skapade härliga vibes hos publiken i ruinen. Det är andra gången hon uppträder i Slottsruinen och hon berättar att hon sedan 2018 blivit som förälskad i Västervik. Förälskelse är även ett återkommande tema i de låtar hon framförde innan torsdagsfestivalen stängde.
Du kan följa fredagens festivalkväll live på vt.se.