- Jag tror jag börjar bli för gammal...
Kommentaren kommer från en leende och svettig Peter Olander. Han är kustbevakare från Kalmar som just nu stödjer upp Västerviksstyrkan i den allt mer hektiska sommartiden. Peter har just lagt till sin vattenskoter vid bryggan där Kustbevakningen i dag upprättat en hastighetskontroll. Solen gassar och det är tung och varmt att köra skotern i höga hastigheter.
- Om du får träff på den där så bjuder jag på glass.
Peter har fått syn på en skoter som kör väldigt fort. Kustuppsyningsman Jakob Lindström antar utmaningen. Han siktar på den snabba vattenskoter som kommer mot oss. Den är långt borta, ännu utanför det officiella mätområdet och kör lagligt än så länge, men det är ett bra tillfälle att öva.
Den är liten och det är svårt. Att dessutom göra det ståendes på en guppande brygga är svårare. Lasern ger ifrån sig små korta signaler, det Jakob vill ha är ett konstant pip. Det får han inte, således heller ingen gratis glass.
Timmen tidigare har vi, jag och fotograf Ola, klivit på Kustbevakningens båt 304, stationerad i Västervik. Vi träffar Pär-Åke Eriksson som är stationschef och Henrik Smitterberg som är kustbevakare. Henrik berättar att sommaren är den mest hektiska tiden.
Han är även en av två handledare på Västerviksstationen och ska vara med och utbilda de nya kustuppsyningsmännen som är stationerade i Västervik. Snart ska de ut i skärgården på patrull i två dygn innan det är dags att återvända.
Det blir den första patrulleringen i "skarpt" läge, tidigare patruller har mest varit säkerhetsgenomgångar.
Att planera verksamheten är svårt, läget förändras ständigt.
- Ingen dag är den andra lik. Vi börjar vid klockan nio på morgonen och går igenom dagens planering. Det är inte många dagar som den håller, det händer ofta något som vi inte planerat in. I dag har vi fått ett larm om ett möjligt miljöfarligt utsläpp länge upp i Gamlebyviken. Grabbarna är och kollar upp det nu.
- Sen bunkrar vi båten om vi ska ut på sjön, vi åker och handlar mat och gör båten klar.
"Båten" är en 21,5 meter lång och 4,7 meter brett fartyg som väger 35 ton och går 1 meter djupt. Pär-Erik lägger ut och vi rör oss mot Kalmarbåten, en ännu större modell.
Där hämtar den mindre, smidigare och snabbare "Hydroliften". Där sitter Jens Johansson och Carl-Adam Jönsson. Carl-Adam är under utbildning men rör sig redan vant i båten.
- Man vet aldrig hur dagen kommer att se ut. Det är en av sakerna som lockar, säger han. Han är dykare i det civila och kan tänka sig att inrikta sig mot det.
Omväxlingen och de många möjligheterna lockade även Jakob, som är intresserad av fiskeridelen. Kustbevakningen har mycket att göra med fiskeflottan och inspekterar last, besättning och ser till att utrustning håller måttet.
- Jag ville komma ut på sjön. Jag tröttnar fort på att sitta inne. Tanken på att bli kustbevakare har funnits länge och jag har arbetat med fiskefrågor innan.
Var man hamnar sedan, efter utbildningen är inte klart än, just nu trivs både han och Carl-Adam bra i Västervik. Arbetstiderna gör att det är ganska enkelt att pendla, de jobbar två dygn i sträck och så är oftast veckans arbete avklarat.
I dag är det hastighetskontroller som gäller, men redan har man frångått dagens planering när en gammal båt sjönk längre upp i Gamlebyviken.
Man befarade att olja skulle läcka ut, men motorn var tom på bränsle. Så nu är de tillbaka vid Vituddens båtvarv.
Vi flyttar på oss. Ryktet har börjat gå att kontrollerna är igång och vi lägger oss på annat ställe, i Skeppsbrofjärden. Jag frågar om hur man bli bemött som kustbevakare. Jens Johansson har sett en liten förändring under åren.
- Vi har blivit mer polisiära, både till befogenheter och till utseende och det har gjort att hotbilden har ökat. Men för det mesta är folk tacksamma och glada. De som vi tar för fortkörning är ganska okej med det. Självklart kan det bli mycket tjafs ibland men det går lugnt till.
Det är ett yrke i ständig förändring. Efter tv-programmet "Kustbevakarna" som gick för några år sedan fördubblades antalet ansökningar.
- Det visade en ganska liten del av det vi gör egentligen. När man står och sorterar tunnor med fisk för att kontrollera, känns bilden man fick genom programmet ganska långt borta.
Han säger att tålamod är en viktig egenskap. Pär-Åke Eriksson är inne på samma linje och betonar förmågan att arbeta i grupp och att vara mångsidig. Man är en liten grupp på begränsat utrymme och det är viktigt att klara av den situationen. Det är bra att vara prestigelös och att komma överens.
- Vi skrattar mycket. Det är viktigt i en sådan här miljö. Alla gör lite av varje och för mig som befälhavare är det en själklarhet att kunna gå ner och laga maten. Jag gör ingen skillnad där.
Vid bryggan vid Skeppsbrofjärden börjar det bli dags att avrunda för fotograf och reporter. Två svanar guppar stillsamt vid båten och det är dags att gå iland. Under de timmar vi var med skötte sig alla på sjön. När vi åker hem fortsätter livet på båten för kustbevakarna. Vad kvällen bjuder på, vet man aldrig.