En bister ny tid

Men de senaste veckornas utveckling har visat på att världen trots allt inte har förändrats så mycket. Rysslands invasion av Georgien, deras allt mera hotfulla retorik emot Polen samt deras ökning av mängden kärnvapen i Kaliningradområdet visar tydligt att militär stryka återigen är en relevant faktor i utrikespolitiken. I försvarsberedningens senaste rapport beskrevs Rysslands förhållande till sina mindre grannar som det test som Sverige måste anpassa sig till. Det testet har nu visat att Rysslands flirt med demokrati och öppenhet på 90-talet är över och det är Putins gamla KGB-mentalitet som styr. Ryssland har återvunnit sitt självförtroende och använder pengarna de får in från sin olja och gas till att återupprusta sina väpnande styrkor. För Sveriges del innebär denna nya verklighet ytterligare en omställning. Vi kan inte längre fortsätta med vårt ensidiga nedrustande, när vår omvärld har förändrats. Idag är Gotland helt avrustat och vi har små möjligheter att hjälpa våra grannar i Baltikum ifall något skulle inträffa. En storskalig invasion av Sverige är förvisso fortfarande osannolik, men utan ett militärt försvar riskerar Sverige att bli oförmöget att fatta självständiga beslut. Den planerade gasledningen i östersjön kommer inte bara innebära ett allvarligt ingrepp i ett mycket skört ekosystem, utan också utgöra ett allvarligt säkerhetspolitiska hot mot Sverige. Det är därför nödvändigt att Sverige gör sitt yttersta för att motarbeta gasledningen, även om det kan irritera Tyskland.Socialdemokraterna har på debattsidan i Göteborgs Posten den 8 augusti föreslagit att antalet värnpliktiga skall tredubblas så att cirka 15 000 per år skall utbildas. Men eftersom de inte vill öka finansiering vill de att utbildningen bara skall vara 4-5 månader, vilket är alldeles för kort. Det finns en anledning till att värnplikten för meniga ökades från 7.5 månad till 11 månader, det tar helt enkelt lång tid att utbilda någon till de svåra och komplexa uppgifter som ingår i en modern armé. Dessutom är värnpliktsarmé dålig på att hantera snabbt uppblossande konflikter. Det är visserligen en god idé att öka mängden värnpliktiga, men detta främst för att få en god rekryteringsbas till ett antal kontraktsanställda kompanier som snabbt kan reagera på konflikter, både i Sverige och utomlands. Det kalla kriget är över sedan länge, men det innebär inte att vi för alltid kommer att leva i fred. En stor reformation av den svenska säkerhetspolitiken är nödvändig och ju längre vi väntar desto dyrare kommer den att bli, både i kronor och i risk för konflikter.