Visbilder
Sune var med redan 1966 när de första ackorden klingade ut mellan de gamla stenmurarna i Stegeholms slottsruin. Den unge Ekstrand var sommarvikarie på Västerviks-Tidningen. Han finansierade sina fotostudier med extraknäck på tidningen och som biografmaskinist på stans tre biografer. ´
- Jag minns att dåvarande redaktionssekreteraren Gunnar Friberg sa att det är nå´t jippo i ruinen. Ni får åka dit.
Sune Ekstrand fick ta sig över strömmarna tillsammans med de båda reportrarna Rolf Åsberg och Arne "Berget" Holst.
Det var måndagen den 18 juli 1966. 600 personer bevittnade den historiska kvällen. Fler fick inte komma in. Polisen satte stopp. Men det fanns massor av folk utanför murarna som lyssnade den där första underbara sommarkvällen för snart 50 år sedan.
Under några vintermånader har Sune Ekstrand nu suttit hos en fotofirma i Alvesta och scannat in gamla negativ från VT:s arkiv. Det har blivit åtskilliga bilder som passerat hans ögon. En del har han ratat, men många finns nu bevarade för eftervärlden i digitaliserad form.
- Jag uppskattar att jag har scannat in 400-500 negativ, säger han.
Tidningen har fått en ansenlig mängd bilder på CD-skivor från åren 1966 till 1984. Alla kommer från VT:s negativarkiv.
- Senare år, från 1985, har jag bra koll på själv, säger Sune Ekstrand.
Bakgrunden till Ekstrands dokumentation är att man ska presentera en artist från varje år på Visfestivalens hemsida. Men när han ändå skulle gå igenom alla gamla negativpärmar, tyckte han det var lika bra att samla ihop vad som han ansåg var värt att spara till eftervärlden av denna bildskatt.
På Visfestivalens hemsida ska man så småningom kunna se de gamla bilderna och lyssna på musik och samtal med och om olika artister som passerat revy under åren.
1985 var Sunes första år som dokumentalist av Visfestivalen. Samma år var John Stewart där, han som en gång varit medlem i The Kingston Trio.
- Han läspade lite konstigt. Jag tror att han lagade sina tänder själv...
Stewart spelade tillsammans med Hansi och festivalens eget husband, kapten Whesk. Sune fotograferade och åkte hem till Växjö och sitt vanliga jobb.
- Jag var alltid en timme före jag skulle börja på jobbet och framkallade mina egna filmer, berättar han.
Den här dagen bad hans chef honom att ta några familjebilder. Han döttrar skulle komma hem, den ena från USA med pojkvän. När paret besökte arbetsplatsen hade Sune några kontaktkartor liggande på sitt bord. Den amerikanske pojkvännen tittade lite nyfiket på bilderna. När han såg Stewart sa han förvånat:
- Det där är ju min pappa!
- Världen kan inte vara så liten, tänkte Sune.