Ett kort ord, tre bokstäver. H, e, n. . . hen. Hur kan det uppröra så?
För det gör det. Härom veckan fick jag mejl från en läsare som hotade att säga upp prenumerationen om vi fortsätter att använda ordet hen i tidningen. Bakgrunden var en krönika på kultursidan där en skribent använt begreppet i stället för hon eller han.
"Hon skrev "hen" på två ställen. Alltså kan det inte vara en felskrivning, utan hon måste helt enkelt ha tagit "genus-fanatikernas" ideer på allvar", skrev läsaren om krönikan och ville veta hur VT ser på ordet.
Det svaret är enkelt: Vi ska inte använda hen i vanliga nyhetsartiklar eller reportage. Däremot är det ok om en skribent vill använda begreppet i krönikor eller andra personliga texter. Vad som händer i framtiden får vi se - kanske blir hen på sikt accepterat i det breda vardagsspråket?
Den upprörda debatten om hen gäller nog i första hand inte ordet i sig. Hen är inte bara ett pronomen utan har också blivit en laddad symbol i genusfrågor. Många som är emot ordet ser det som ett försök att sudda ut skillnaderna mellan kvinnor och män - göra oss alla till något slags könsneutrala neutrum. Ord och tanke hänger ihop, däri ligger sprängkraften.
Personligen upprörs jag inte av hen, medan andra språkliga förändringar kan störa. Det sker till exempel en pågående förgrovning av språket. Svordomar blir vanligare, och till och med Västerviks ledande politiker Harald Hjalmarsson kan skriva "fullständigt jävla oacceptabel" i ett debattinlägg. Ordvalet är talande - både för läget i kommunen och för Hjalmarssons upprördhet.
Fler exempel: Förstärkningsord som "jätte" ersätts allt oftare med "skit" eller kanske till och med "as". Om en 12-åring tycker att något är riktigt bra är det just asbra. För att inte tala om alla hemska sär skrivningar, som bara blir vanligare och vanligare. Var kommer de ifrån?
Vad tycker du om språket i VT? Ska vi följa med när svenskan förändras, eller ska vi försöka bromsa och hålla emot? Vilket ansvar har tidningen?
I VT:s läsarpanel kan du tycka till om ordval, formuleringar och allt annat i VT. Du anmäler dig enkelt på www.vt.se/lasarpanel. Din medverkan är viktig och hjälper oss att göra en bra tidning ännu bättre. Gå med du också!
Till sist: Efter två månader i Västervik känner jag mig riktigt hemma i kommunen (nåja). Den senaste veckan har jag upptäckt både Händelöp och Korpaholmarna.
För en landkrabba som jag är det fantastiskt att kunna ta bilen och köra rakt ut i skärgården. Eller att kunna promenera ut i den från Lysingsbadet.