När VT kliver in på förskolan Kullerbyttan sitter barnen samlade i en ring utomhus. Förskolläraren Maria Markskog hälsar alla välkomna och snart börjar de sjunga en namnsång som välkomnar var och en av dem. Sedan fortsätter de med flera sånger innan ett av barnen får i uppgift att hämta en fruktkorg och dela ut frukt till alla. Medan frukten delas ut stiger ytterligare ett barn in genom förskolans grindar. Det tar inte lång stund innan killen med fruktkorgen ser den nykomne och genast går honom till möttes för att även han ska få vara med på fruktstunden.
Tillsammans startade Maria Markskog och Petra Ström förskolan Kullerbyttan efter att de hade gått en universitetskurs om behandlingsmetoden Marte Meo. Det är den som ligger till grund för förhållningssättet och pedagogiken som de använder sig av. De berättar att det främst handlar om att alla ska känna sig sedda. Petra Ström förklarar att de säger "du bär hinkar, va stark du är" till barnet som bär hinkar eller "ni cyklar och båda får plats" till de som cyklar tillsammans på en cykel.
– Men det behöver inte vara värderingar, kan hellre vara att bara se varandra, säger Maria Markskog.
En annan viktig del i arbetet är film. De filmar nämligen barnen ibland, dels som egen dokumentation, dels för att kunna visa föräldrarna som en del i utvecklingssamtalen. De försöker också skapa en positiv spiral genom att undvika att säga "nej" och "inte".
– Det är bättre att säga "sätt dig i soffan" istället för "hoppa inte i soffan", menar Maria Markskog.
– För om jag säger "tänk inte på en rosa elefant", vad är det du kommer tänka på då? Jo, en rosa elefant, säger Petra Ström.
Maria Markskog har många års erfarenhet av arbete på kommunala förskolor. Efter att ha jobbat med Kullerbyttan sedan 2005 är hon säker på att Kullerbyttans pedagogik ger tryggare barngrupper.
– Barnen här är inte i samma behov av att försöka få uppmärksamhet, eftersom de ändå får det hela tiden. Och de vet att vi lyssnar på dem, så då är det ju idé att lyssna på oss också, säger hon.
– De hämtar hjälp om någon slår sig och är måna om varandra, tillägger Petra Ström.
Emma Olofsson, mamma till Eldeli Bovinder och Glimre Bovinder, är på förskolan för inskolning med sin dotter. Medan sonen som gått på förskolan i två år springer runt och leker berättar hon hur hon fastnade för Kullerbyttan. Eldeli Bolinder och Glimre Bolinders faster hade sina barn på förskolan och Emma Olofsson följde ofta med när fastern hämtade och lämnade barnen på förskolan.
– Det verkade jättebra, så vi ställde oss i kö ganska snabbt, säger hon.
Men eftersom de inte kunde vara säkra på att de skulle få plats på förskolan tittade de även på andra alternativ.
– Vi märkte stor skillnad. Här sprang Glimre in direkt och lekte med de andra barnen, på andra dagis klistrade han fast sig vid mitt ben och vågade inte göra väsen av sig, säger Emma Olofsson.