Tipset kommer från projektledaren, författaren och föreläsaren Emil Åkerö, från Västervik, som i höst utkommit med boken ”Till dig som ser på” (Tallbergs förlag).
Boken bygger på aktuell forskning samt intervjuer med åtta föräldrar till HBTQ-personer.
Emil Åkerö beskriver den som en hand- och metodbok vars målgrupp är just anhöriga till barn inom HBTQ-spektrat.
– Den här gruppen, som befinner sig utanför heteronormen, är inte bara mer utsatta i samhället i stort. De är också mer utsatta hemma. Inte för att de är HBTQ per se utan på grund av omgivningens förväntningar på dem, säger han och tillägger:
– Man förväntas vara heterosexuell tills motsatsen är bevisad. Något som skapar den här utsattheten, säger han.
– Unga HBTQ-personer mår sämre, generellt sett, än andra jämnåriga. De löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa, och att hamna i missbruk samt är överrepresenterade i självmordsstatistiken.
Enligt Åkerö finns en hel del litteratur som handlar om hur det kan vara att vara ung och homosexuell, bisexuell, trans eller queer. Däremot insåg han, när han börjat leta lite grand, att det saknades en bok som vänder sig till de anhöriga, familjen.
– Det är ju där någonstans man borde börja, tänkte jag. Där allt tar sin början.
Han poängterar språkets betydelse, hur man pratar med varandra om identitet och sexualitet.
Ett konkret tips han delar med sig av är just att ställa öppna frågor till sina ungdomar och inte förutsätta saker och ting.
– I stället för att till exempel fråga ”har du en flickvän?” Kan man fråga ”har du träffat/är du tillsammans med någon?”.
Vidare poängterar Emil Åkerö att det som förälder är viktigt att erkänna, acceptera och bearbeta sina känslor. För visst kan det kännas jobbigt när något inte är som man trott, när saker förändras och man måste ställa om, menar han.
– Och om det känns jobbigt är mitt råd att ta kontakt med en kurator, prata ut med vännerna eller ta till något annat knep. Helt enkelt – hantera känslorna. Men agera inte ut dem på barnen.
Under arbetet med boken intervjuade Emil två pappor och sex mammor. Bland andra två rikskändisar – Glenn Hysén och Anne-Lie Rydé.
– Svårast var att få pappor att ställa upp. Likaså var det svårt att få med föräldrar med icke svensk bakgrund. De jag tillfrågade tackade nej. Främst är det kvinnor i medelklassen som intervjuats under arbetet med boken, berättar han.
En av dem är Emil Åkerös egen mamma, Ing-Marie Åkerö.
– Det var förstås en speciell upplevelse, att intervjua min egen mamma.
– Vi hade pratat en hel del även tidigare om hur det var när jag växte upp, som homosexuell i småstaden Västervik. Men nu fick jag förhålla mig till min egen historia på ett annat sätt, och liksom titta på den utifrån. Nu har jag ju också lite distans till ungdomsåren. Det var intressant!
Emil Åkerö menar att det är microhandlingarna, bemötandet i vardagen, som är allra viktigast för att skapa acceptans för olikheter.
– Det är fint och bra med prideparader och liknande evenemang. Men det är de små handlingarna som gör störst skillnad för människor. Medvetet taskiga eller obetänksamma kommentarer kan sätta djupa spår.
– Centrala budskap i boken är alla människors rätt till självidentifikation, och rätten att bli respekterad utifrån sin könsidentitet. Oavsett om man är myndig eller ej.