Elva år av Marias liv försvann i branden
För några veckor sedan hände det som vi alla tror bara händer andra. En våldsam brand bröt ut i ett hyreshus i centrala Västervik och sex familjer förlorade sina hem. En av dem är Maria Almqvist.
Trygg hos matte. I branden på Cederflychtsgatan förlorade Maria Almqvist allt hon ägde. Men hon är tacksam för att hon, katterna och border collien Shelly klarade sig med livet i behåll. -Tänk om jag inte varit hemma, då hade Shelly varit där själv, säger hon. fOTO: mATILDA aHL
Foto:
När Maria hörde grannen Maries rop och rusade ut på balkongen hade branden redan fått ordentligt fäste i lägenheten bredvid. Tjock, svart rök vällde ut genom fönstret på andra våningen i det blåmålade tvåvåningshuset.
- Tobias kände på dörren och det var öppet. Deras lilla katt sprang ut, så han räddade livet på den. Sen hämtade han en brandsläckare i bilen, men det var ingen idé. Det brann redan för fullt.
Med bara en handduk virad runt kroppen fick Maria tag i sin plånbok. Den glömde hon sen, i fönsterkarmen i köket, när hon såg hur elden redan nått den utskjutande takdelen över hennes balkong.
- Marie skrek åt mig att ta på mig kläder. Jag hade ju varken tröja eller byxor, och någon bh hann jag aldrig få på mig.
Marias hund, nio år gamla border collien Shelly ville inte följa med. Hon sprang in under sängen och vägrade komma fram. Till slut gick det, och Shelly följde med ut men låg och tryckte i bilen. En av katterna hoppade från balkongen.
Hela natten stod Maria och tittade på det brinnande huset, vägrade gå därifrån. Hon förstod att lägenheten skulle bli förstörd förstod hon, men hoppet gav inte med sig.
- Ett tag såg det ut som att branden skulle slockna, och röken blev vit. Men sen tog det fart igen.
Efter branden har Maria besökt brandplatsen några gånger för att se vad som klarat sig. Köket och sovrummet är det inte mycket kvar av, men vardagsrummet brann aldrig. Eftersom branden spred sig längs taket är det mesta ändå förstört av sot, vatten och nedfallna brandrester. Hon har sett konturerna av sitt vitrinskåp med glasrutorna som spräcktes av värmen, men vet inte om något av det som fanns där i är oskatt.
Försäkringsbolaget har bett henne skriva listor på allt hon förlorat, detaljerade beskrivningar av smycken och möbler med uppgifter om inköpspris, ålder och inköpsställe.
- Har man bott hemifrån i 11 år så har man hunnit samla på sig en hel del. Jag har fått några småsaker och en hel låda med kort, men de är vattenskadade och hoptorkade och jag har inte orkat ta itu med dem. Jag har bara satt undan lådan, det får vara till sen.
Maria är oerhört tacksam över att inga människor skadades i branden, och att hon fick ut sina djur. Men förlusten av minnen, smycken och arvegods är ändå svår att ta.
- Det är bara saker, säger Maria och torkar irriterat bort tårarna.
Redan under brandnatten samlades Maria och de andra som bodde i huset till ett möte tillsammans med brandmän och en representant från ett försäkringsbolag. De fick några telefonnummer att ringa, men sedan dess har de drabbade fått klara det mesta själv. Idag bor hon hos sin kompis Tobias, och dagarna går åt till att ordna med praktiska saker, som att ringa runt och be om nya räkningar istället för de som brann upp. Hunden Shelly börjar långsamt bli sitt forna jag, men är fortfarande väldigt mattesjuk och tycker inte om att bli bortlämnad. Maria har varit sjukskriven sedan branden, men ska snart gå tillbaka till jobbet på Elfa.
- Det ska bli skönt att komma in i det vanliga igen, säger hon. Samtidigt drar hon sig lite för alla frågor. Sedan branden har hon pratat väldigt mycket om det som hänt, "jag känner mig som en bandspelare som gått sönder". Men det är fortfarande jobbigt.
- Jag kan ju inte göra något åt det som hänt. Jag har världens underbaraste vänner som ställer upp, och jag har nog inte reagerat än. Men det är kanske som de säger, att det kommer senare. Det är rätt ofattbart att inte ha något kvar.
Hon grämer sig lite över att hon inte tog något med sig ur det brinnande huset, men säger samtidigt att hon inte har en aning om vad hon skulle ha tagit i så fall.
- Det gick ju så fort. Jag stod där och tänkte "vad ska jag ta?". Det var ju hela mitt hem, vart skulle jag börja? Jag hade nog inte ens klätt på mig om inte Marie sagt till mig.
Blir huset återutbyggt vill hon flytta tillbaka, det vill de flesta som bott där, säger hon. Försäkringsfrågorna kommer att dra ut på tiden men när allt är klart vill Marie bygga upp ett hem som så mycket som möjligt liknar det hon förlorat.
- Det första jag ska göra då är att skaffa en brandsläckare och sedan ta kort på varenda sak som jag har, och lämna hemma hos någon annan.
Så jobbar vi med nyheter