I somras fick syskonen Gustav och Elin Engström en idé: De skulle skicka varsin flaskpost.
De passade på under en semester till Gotland och när färjan var ute på öppet vatten slängde de i sina flaskor från båten.
- Det blåste mycket när vi kastade ut dem och de flög iväg långt, berättar Elin, elva år.
Veckorna gick och hoppet om det otroliga - ett svar på flaskposten - var inte stort. Men förra veckan fick Elin ett vykort från en kvinna söder om Västergarn på Gotland. Hon hade hittat Elins flaskpost och svarat med ett kort.
- Jag tänkte oj! Jag trodde inte att jag skulle få svar.
I Elins brev hade hon skrivit sitt namn och sin adress, samt en önskan om att hittaren ska slänga i flaskan i havet igen så att någon annan kan hitta den. I brevet har hon ritat upp spalter så att alla brevhittare kan skriva sitt namn, som ett kedjebrev.
- Hon som svarade verkar vara lite äldre. Hon skrev att det var spännande, och att hon undrar vem som kommer hitta flaskan nästa gång, säger Elin.
Lillebror Gustav, åtta år, har inte fått något svar än men han tror att det kommer komma ett. Dock tror han inte att hans flaska hamnade på Gotland, han tror att den har kommit längre.
- Det vore svårt om någon hittade den som inte pratar samma språk, säger han.