Elfwéns staty gjorde Bernhard förbryllad

VT:s läsare som nått mogen ålder vet naturligtvis vem Gösta Bernhard var - Västerviks egen Karl Gerhard. Den yngre läsekretsen har kanske sett hans namn på en gatuskylt på öster eller möjligen hans byst gömd längst in i kryddträdgården vid Båtsmansstugorna och funderat över vem han var och vad han hade gjort. Om så är fallet kan vi här och nu ge besked. Gösta Bernhard (1910-1986) var uppväxt i Västervik. I Gröna gränd hade hans mamma, Bagar-Lisa, bageri. Han var skådespelare, revyartist och komiker. Om Gösta levt hade han säkert varit en av landets främsta stå-upp-komiker. Hans avspända sätt att umgås med publiken hade gjort honom till en stjärna även i dag - i synnerhet som begåvning och talang kanske betydde mer då än nu… Han var dessutom en skicklig textförfattare. Crazyrevyerna, på Casinoteatern i Stockholm, som han skrev tillsammans med Stig Bergendorff på 1940-talet tillhör i dag klassikerna i svensk underhållningshistoria. Vid besöket i Västervik passade Gösta på att ta med sina kollegor, skådespelarna Berndt Westerberg och Siv Ericks, på en liten tur runt stan och berättade om ett och annat innan de skulle beträda scenen i Folkets hus och spela musikalen Himmelssängen. Föreställningen var en fars av det lättare slaget med publikknipande ingredienser. Gösta Bernhard och Stig Bergendorff hade översatt och bearbetat den. Den väckte publikens bifall. Vid rundvandringen kring stan berättade Gösta om gamla kärlekar, minnen från sina första revysuccéer på Augustenburg (nuvarande Corner) och lite annat som kunde väcka kamraternas nyfikenhet och intresse. VT hängde med. Men det var egentligen inte på Augustenburg karriären hade börjat. De första stapplande stegen på teaterbanan tog han hos Österpojkarna. Tillsammans med Bertil Käll stod han för underhållningen när detta illustra sällskap möttes. När teatersällskapet skubbat omkring i snö och kyla, tittat på stapelstaden och fotograferingen var avklarad föreslog Gösta Bernhard att de skulle göra ett besök hos ungdomsvännen Bertil Käll. Han ville se hans ramaffär på Rådhusgatan. - Den måste jag se. Han kanske har nån bra tavla med Västerviksmotiv, som jag kan köpa. Jesses, vad vi har många minnen tillsammans vi två, sa Gösta Bernhard. Det märktes att herrarna hade mycket att säga varandra när sällskapet klev in bakom dörren till Mäster-Ram. Det blev många glada skratt och hågkomster som dök upp under samtalets gång. De båda var ju kända för att kunna "slänga käft", så det blev en underhållande stund i affären, kan vi förstå. När de lämnat butiken och promenerat de få stegen ut på Stora Torget fick Gösta Bernhard se Eric Elfwéns staty. Han pekade och vände sig frågande till tidningens reporter: - Vad är det som står där? - Ett konstverk, svarade reportern. Tre flygande måsar. - Jaså, ser måsar ut så där? Tänk att till och med dom har förändrats sig sen jag bodde i Västervik…

Elfwéns staty gjorde Bernhard förbryllad

Vintern hade svept sina isande, kalla, andetag över Västervik. Den första snön hade fallit redan den 11 november. Gösta Bernhard var i barndomsstaden för att spela teater.