Matlådorna hålls djupfrysta innan de delas ut på måndagar och torsdagar mellan 10:30 och 12 - 12:30.
Klockan är lite efter halv elva en kylig måndagsförmiddag när vi går in på Johannesgården. En vag doft av kaffe och bullar och surret från den stora salen skvallrar om att morgonandakten är över och att det har blivit dags för fika.
– Pastoratet firade tio år igår så idag delade vi ut tårta också, säger diakoniassistenten Pontus Carlsson innan vi går ner en trappa.
– En del som kommer hit kanske inte socialiserar jättemycket på fritiden så då kan det här bli en möjlighet att knyta nya bekantskaper. Det är inte bara äldre som uttrycker att de tycker att det är trevligt att komma hit och att de ser fram emot det.
Ordet diakoni kommer från grekiskans "att tjäna", som i att ha omsorg om, och vilja människan väl. Och det är just det Pontus och hans kollegor jobbar med. Diakonimottagningen har länge haft flera projekt för att hjälpa utsatta människor, bland annat får de varje måndag och torsdag en blandning av varor från Willys.
– Det kan vara sånt som ska kasseras, hygienartiklar, tvättmedel, kattmat, sånt som är i skadade förpackningar. Torrvaror som kaffe, pasta och socker är vanligt, säger Pontus.
Men matlådorna Pontus ska dela ut idag kommer inte från Willys utan från Alphaskolan. Rektorn Joachim Björkman berättar hur samarbetet med Johannesgården började.
– Från början köpte vi in skolmaten av kommunen. Men det som blev över fick vi inte ge bort eller skicka tillbaka så det blev ett stort svinn. Det kändes konstigt och inte alls hållbart att slänga så mycket när man pratar om att man ska spara, säger Joachim.
Men så dök det upp ett företag som sålde färdiga portioner. Alphaskolan började köpa in portionerna och svinnet minskade.
– Vi kan individanpassa maten, det som blir över en dag kan man äta nästa, barnen äter oftare och mer än de gjorde tidigare, säger Joachim.
Men några portioner blev ändå alltid över i slutet av veckan.
– Så då ringde Joachim oss och frågade om det var något vi kunde ha användning för. Vi tackade självklart ja och började sätta i rutin att varje fredag hämta de matlådor som blivit över. Det kan vara allt från husmanskost till vegetariska alternativ och gluten- eller laktosfria rätter. Sen fryser vi ner det här och delar ut det till folk som kommer hit på måndagar och torsdagar, berättar Pontus.
Nu står han böjd över den stora frysboxen och väljer ut matlådor till de som behöver. Pontus känner igen många som kommer till diakonimottagningen och vet vilka som brukar vilja ha mat och om de har några allergier. Ibland kan inte folk ta sig dit på torsdagar men kan då få lite extra mat på måndagen.
– Currykyckling med ris går alltid hem, men då kanske man slänger med lite vegetariskt också, säger Pontus innan han packar ner matlådorna i lila plastpåsar och går upp för trappan för att dela ut dem.
Beroende på hur många personer som kommer olika dagar kan fler eller färre matlådor delas ut. Idag har Pontus räknat med att kunna dela ut ungefär tre lådor per person, något som helt klart uppskattas.
– Det är oerhört bra det här. Att få mat för dagen är en enorm lättnad för många, säger en kvinna som precis fått en påse.
Pontus är tacksam över all hjälp de får och hoppas att fler i framtiden vill engagera sig för att nå ut till samhällets utsatta.
De människorna Pontus möter lever ofta i någon slags utsatthet. Det kan vara ekonomiskt, ibland sitter de fast mellan olika myndigheter, är arbetslösa, har problem med psykisk ohälsa eller eventuellt missbruk. De är olika, men de har alla ett behov av stöttning.
– Därför är jag väldigt stolt att kunna vara här och göra lite skillnad. Vi på Johannesgårdens diakonimottagning är alltid öppna om människor vill nå ut till oss, säger Pontus.
Det här med att göra skillnad för människor i behov är något han ser hos många andra, och beskriver som lite unikt för Västervik.
– Jag är från Norrköping från början. Jag vet inte om det handlar om mentaliteten här eller bara att det är en mindre stad men jag har känslan av att människor i Västervik har en större vilja att hjälpa varandra. Det är något man inte ska ta för givet, säger Pontus.
Pontus hoppas att han kan fortsätta med matutdelningen i framtiden och uppmuntrar alla, oavsett om man har ett företag, är rektor på en skola eller driver en matbutik eller restaurang att hjälpa till med det man kan.
– Det behöver inte nödvändigtvis vara till oss man hör av sig till, det finns flera organisationer som möter människor i behov.
Solen har börjat skina och värmer mot ansiktet. Utanför dörren står flera personer och pratar med varandra innan de börjar traska hemåt med sina lila plastpåsar för att fortsätta ta sig an sina livspussel.