Det säger Bosse Gustavsson som själv en gång i tiden arbetat på tegelbruket, som upphörde med produktionen 1971.
Det var på 60-talet, under hans ungdom.
Det är en kylslagen lördag – utan tvekan höst – och första dagen av årets upplaga av Smaka på Tjust.
Utanför museets lokaler säljs mat och hantverk. Och en del av museets 130 meter långa torklada har denna helg förvandlats till ett konstgalleri.
Besökarna släntrar in i ladan i en strid ström och Bosse, som i dag är ensam på plats som representant för föreningen, svarar på besökarnas nyfikna frågor om brukets historia och om hur arbetet här gick till.
Mellan guidningarna förklarar han för oss att det finns en oro bland medlemmarna för föreningens, och därmed museets, framtid.
– I styrelsen är nästan alla pensionärer, 70 plus eller äldre. Orken börjar så smått att tryta. Vi skulle ha varit fler här i dag, till exempel, men hälsobekymmer ställde till det, säger han.
– Det här är ju gammal, lokal, kulturhistoria som jag tycker att vi ska värna om.
I ett upprop från föreningen, skickat till tidningen några dagar före Smaka på Tjust, ställs frågan:
"Var är alla ´ungdomar´ i 50-årsåldern som ska ta över?". "Att lägga ner hela verksamheten känns närmast overkligt! Men vad ska vi göra om ingen vill ta över efter oss?".
Kanske kan nödropet ge önskad effekt. Det återstår att se.