Ekblad sa aldrig tusan djävlar

I Västerviks-Tidningen den 2 januari skriver Bengt Faleij en krönika över starten på Westerwiks Weckoblad. I den berättar han den välbekanta historien om tillkomsten av den lilla tidning som i dag är den välskötta sexdagarstidningen VT. Han nämner bland annat att tidningens namn var felstavat. Om detta skriver jag i min bok "Boktryckaren Carl Olof Ekblad och hans tryckeri", som kom ut 2004 i samband med VT:s och Ekblads 170-årsjubileum, en källa vilken Bengt Faleij inte hänvisar till i sin artikel. Som platschef på VT fick jag redan från begynnelsen av min chefstid höra att det saknades erforderliga bokstäver i det fraktursnitt som användes för det första tidningsnumret. Det hade antagits att stilsortimentet var så begränsat i denna stora stilgrad och att det enda k som fanns redan hade använts i den övre radens Westerwiks. Så var den gängse uppfattningen länge. Men i min bok lanserar jag en annan teori. Ty redan i nästkommande nummer av tidningen står det Westerwiks Weckoblad. Eftersom tidningsnamnet var korrekt stavat redan vid det andra numret av tidningen, ansåg jag att knappast var stilbrist som var orsaken. Snarare torde det röra sig om ett slarvfel. Men för säkerhets skull tillägger jag i boken att hur det förhåller sig lär man aldrig få visshet om. Dock är det helt klart att en så udda bokstav som W inte fanns i erforderligt antal. Det behövdes ju två W till tidningsnamnet. Som den skicklige konstförvant Ekblad otvivelaktigt var hade han i ordet Weckoblad ersatt W med ett T och ett U, vilket i fraktur är förvillande likt bokstaven W.Nu är jag dock redo att framkasta en ny hypotes. AB C O Ekblad&Co Tryckeri erhöll år 2000 det hedersamma uppdraget att trycka praktverket "Den svenska pressens historia" i fem band. I dessa intressanta volymer kan man läsa att skrivningen av ordet "weckoblad" varierar. Norrköpings Weko-Tidningar som började utkomma redan 1758, skrev just wekotidning med endast k och utan c. Och i flera av de i bokverket avbildade tidningarna, såsom Stockholms Weckoblad (1745), Nyköpings Weckoblad (1764), Fahlu Weckoblad (1786) och Wecko-Tidning i Calmar (1788) m.fl. samtliga med ck. Min nya teori är att man på den tiden inte hade normerat stavningsbruket. Svenska Akademien grundades 1786 och det dröjde säkert länge innan en normering skedde.Det var kanske alltså inte ett slarvfel! Carl Olof Ekblad hade måhända under veckan som gick mellan den första och andra utgåvan blivit underkunnig om att de flesta weckoblad stavades med ck och rättat sig därefter.Slutligen: Det är väl en journalistisk knorr som Faleij gör, när han i Ekblads mun lägger meningen: "Tusan djävlar, Carl-Petter! Vilken fadäs, utbrast den unge Ekblad med bruten röst." Tusan djävlar, sade säkert aldrig Carl Olof Ekblad, som var en gudfruktig och djupt religiös man i hela sitt liv.

Ekblad sa aldrig tusan djävlar

Dagens debattartikel av Per-Åke Hedén är en kommentar till första delen i Bengt Faleijs artikelserie om Västerviks-Tidningens 175- åriga historia.