Ekaterina flyttade från S:t Petersburg till Västervik

Ekaterina eller Katya som hon kallas bor i en ljus lägenhet i centrala Västervik. Hon har en vacker utsikt över Gamlebyviken och Turistbyrån.Ekaterina bär en rutig skjorta med trekvartsärm och blåjeans. Håret är cendréfärgat och på höger arm har hon ett armbandsur. Vi slår oss ner i en beigefärgad och storblommig soffa i vardagsrummet och börjar prata om vad som förde henne till Sverige. Svaret kommer snabbt: Kärleken. 2001 träffade hon ölänningen och sjöingenjören Melker Hjulström i ett varuhus i centrala S: t Petersburg. Han jobbade då på ett tankfartyg som hade gått in i stadens hamn. Hon ritade byggnader på västra Rysslands största arkitektbyrå med 800 anställda. Tycke uppstod genast.- Vi skrev till varandra länge och pratade mycket i telefon. Sedan besökte jag honom i Sverige och fick träffa hans föräldrar. Och 2003 bestämde jag mig för att flytta hit.Att det blev hon och inte Melker som flyttade var naturligt.- Jag ville prova att leva i ett annat land istället för att bo i samma livet ut. Och Melker hade svårt att tänka sig att flytta eftersom han älskar Öland, samtidigt som han har närmare till sitt jobb härifrån.Ekaterinas familj var helt för idén. Framför allt hennes mamma.- Hon har alltid gillat att ta risker själv. Hon menar att den som är rädd och hela tiden oroar sig för hur det ska gå kommer ingen vart.Ekaterina flyttade ihop med Melker som bor söder om Borgholm på Öland. Hon började läsa på SFI (Svenska för invandrare) i Kalmar. Och lärde sig snabbt att läsa och prata svenska. Men att höra vad folk sa tog tid eftersom "många pratar fort".Omställningen från hektiskt storstadsliv i S:t Petersburg till livet på landet var tufft.- Jag fick panik. Det fanns först ingen plats på SFI så jag fick läsa hemma och min sambo som jobbar på sjön kunde vara borta i sex veckor. Det var som att vara i ett vakuum, säger hon.Ekaterina ville fortast möjligast börja jobba som arkitekt igen. Arbetsförmedlingen kunde inte hjälpa henne och hon tog saken i egna händer. Hon klev in på en arkitektbyrå i Kalmar och visade sina ritningar. Det ledde till en praktikplats. 2006 sökte arkitektbyrån Atrio i Västervik folk. Ekaterina skickade en ansökan och blev kallad till intervju. Och i början av 2007 fick hon fast anställning.På Atrio har hon bland annat ritat nya ungdomshuset Mejeriet i Västervik, bageriet på Kulbacken. Samt tagit fram ritningar för gamla fängelset som nu blir vandrarhem.Finns det då några skillnader mellan att jobba i som arkitekt i Sverige jämfört med Ryssland?- Det är väldigt likt fast man ritar helt andra hus. Men arkitekt är ett internationellt yrke. Man måste kunna rita vad som helst var som helt. Jobbar jag i Egypten ska jag kunna rita moskéer och så vidare. Men visst finns det skillnader. I Sverige är det till exempel mer okej att blanda modern och äldre bebyggelse.- I Ryssland strävar man mer efter att anpassa ny bebyggelse med omgivningen. Här finns en större öppenhet för kontraster.En konkret skillnad är att man i Ryssland bygger tjockare husväggar för att klara den stränga vinterkylan.- Här är det mest isoleringsmaterial, säger Ekaterina skrattar.Ekaterina föddes i gruvstaden Olenegorsk, 10 mil söder om Murmansk i norra Ryssland. Pappan jobbade i gruvan, mamman var geografilärare. Att växa upp i Sovjetunionen innebar begränsningar.- Jag minns att jag tänkte att jag bodde i världens bästa land. Man visste inget bättre eftersom man inte fick resa utanför Sovjetunionen. Jag och min familj brukade semestra i Bulgarien, men aldrig längre än så.Hon ser både för och nackdelar med dagens Ryssland.- - Största fördelen är att man får resa var man vill. Nackdelen är att vi har tagit till oss dåliga saker från väst som reklam för alkohol. Ungdomarna blir allt yngre när de börjar dricka. Öl har blivit som läsk. Ett annat stort problem är att klassklyftorna ökar. Det finns de som är jättefattiga medan andra är extremt rika.Tillbaka till uppväxten. Ekaterinas intresse för byggnader väcktes tidigt - genom Astrid Lindgrens "Karlsson på taket". Astrid Lindgrens böcker är väldigt populära i Ryssland. Och Ekaterina fick som liten en vinylskiva med "Karlsson på taket" som ljudbok översatt till ryska. Bilden på skivomslaget visade Karlsson bland Stockholms takåsar. Husen på omslaget var mycket olika dem i Olengorsk. Där var bostäderna gråa, byggda i fem våningar och hade platta tak.- Jag tyckte att husen var så vackra på bilden och frågade mamma "varför ser det inte ut här som på förpackningen", säger Ekaterina och skrattar.- Mamma svarade att det finns en stad som heter Stockholm med arkitekter som ritar vackra hus.Det första Ekaterina ville göra när hon kom till Sverige var därför att åka till Stockholm, där Melkers mamma har en lägenhet. - När jag kom dit var allt som i sagan. Det såg precis ut som på bilderna, säger hon och skrattar.Nu blev det inte Stockholm. Utan Västervik. Men hon trivs bra i här, gillar skärgården och tycker att staden är lagom stor. - Det är fint att åka båt mellan öarna. Naturen utanför S:t Petersburg är ganska lik, men det finns ingen skärgård.En stor skillnad mellan Sverige och Ryssland är avstånden.- Ryssland är så stort. Bor man fyra timmar med tåg från S:t Petersburg bor man nära stan. Så är det inte Sverige. Har man fyra timmar till Stockholm så bor man långt från huvudstaden.Om det är något hon saknar från hemlandet är det spontaniteten där.- I Ryssland kan man hitta på någonting med grannen. Här är det mer att allting måste planeras eller att man åker i väg någonstans med familjen.

Ekaterina flyttade från S:t Petersburg till Västervik

Ekaterina Batalova var mitt i karriären i S:t Petersburg när hon träffade mannen i sitt liv, Melker Hjulström från Öland. Kärleken tog henne till Sverige. Och sedan tre år tillbaka jobbar hon på en arkitektbyrå i Västervik.