Våld mot kvinnor
Och sedan den lokala kvinnojouren Vändela bildades 1983 har hon varit aktivt engagerad i verksamheten.
Som liten flicka var Eivor ibland inackorderad hos sin släkting och hennes man för att få lite närmare till skolan.
Vad hennes föräldrar inte visste var att hon fick se saker som skulle påverka henne för resten av livet. Eivor berättar om några scener som hon aldrig glömmer:
När mannen kom hem från arbetet satte han sig vid vedspisen och lade upp fötterna på en pall.
– Därefter skulle han passas upp av sin fru. Och när något inte föll honom i smaken blev han arg.
Det kunde handla om att maten inte var klar när han förväntade sig det, eller att det serverades något han hade synpunkter på.
– Då kunde han kasta saker på henne, vedträn exempelvis, berättar Eivor som märkte hur hennes släkting blev allt mer självutplånande och foglig, som en skugga av sig själv.
Malin, som framför allt jobbar med den relativt nybildade tjejjouren inom Vändela, vet exakt när hennes engagemang väcktes.
– Det var när jag såg dokumentären om Josefine Nilsson, berättar hon.
– Jag blev så upprörd och arg och det slutade med att jag skrev ett inlägg på Instagram. På så vis tyckte jag att jag bidragit på något vis och gjort något bra men insåg ganska snart att det ju inte räcker med ord. För ingenting hände ju. Det krävs handling. Så jag sökte upp den lokala kvinnojouren Vändela och bestämde mig för att engagera mig i jourens arbete, berättar hon och tillägger att det är första gången hon engagerat sig i en samhällsförening.
Eivor som har ett yrkesliv inom vården och som vårdlärare bakom sig förklarar att hon även i yrket stött på kvinnor där det varit mer eller mindre uppenbart att saker och ting inte stått rätt till där hemma.
– Man kan få en ganska tydlig känsla av det här, att någon kan vara utsatt för fysiskt eller psykiskt våld, även när det inte är uttalat eller synligt, säger hon.
– Kanske utvecklar man med åren och erfarenheten en slags inre kompass för detta.
Eivor tycker att sjukvården numera generellt sett är bra på att fånga upp och hantera misstankar om att någon utsatts för våld.
– Sjukvården är bra på att ställa frågor, och ska ställa frågor. För bara några decennier sedan upplever jag att det var mer av en "sköt dig själv och skit i andra-mentalitet" till och med där.
Men även om vissa linjer i arbetet med att hjälpa våldsutsatta kvinnor blivit bättre finns det väldigt mycket kvar att önska. Det är lätt att bli nedslagen, menar Eivor och Malin.
Exempelvis behöver rättsprocesserna i de här fallen gå snabbare, anser de.
– Det går alldeles för långsamt. Kvinnorna hinner ångra sig både en och två gånger när de äntligen tagit mod till sig och gjort en polisanmälan.
Både Eivor och Malin menar att Metoo-vågen blev en ögonöppnare som fick genomslag i många samhällsinstanser – det vill säga att man på många håll mer medvetet och aktivt börjat arbeta med jämställdhetsfrågan.
– Jag tänker att man måste börja med barnen och grundlägga jämställdhetstänket där, det här att alla är lika värda, säger Malin.
Hon poängterar att vi måste sluta att acceptera och bortförklara när småkillar beter sig illa, till exempel.
Hon tror också att pojkar kan behöva uppmuntras lite mer till att visa mjuka sidor.
Samtyckeslagen som trädde i kraft 2018 skickar även den en viktig signal i sammanhanget, menar Eivor.
Vem är då den typiske mannen som slår och våldtar? Kan man säga det?
– Nej. Den mannen finns i alla samhällsklasser och i alla åldrar.
– Man brukar säga att de flesta känner en tjej som blivit våldtagen men ingen känner en våldtäktsman, säger Malin.
Vad bör man som medmänniska vara extra uppmärksam på om man misstänker att en kvinna utsätts för misshandel av en närstående?
– Om man till exempel har en väninna eller släkting som plötsligt börjar dra sig undan kan det vara en varningssignal, säger Eivor.
– Man brukar säga att du som kvinna alltid ska gå vid första slaget. Men faktum är att övergreppen som regel börjar långt tidigare, med kränkningar och psykisk misshandel. En nedbrytningsprocess. Hennes liv krymper, och hon hindras från att träffa vänner och familj.
– Överdriven svartsjuka är en stor röd flagg. Det kanske kan upplevas som gulligt i början av förhållandet men det är ofta ett tydligt varningstecken, säger Malin.