Det säger Anders – han heter egentligen något annat – som i slutet av juni i år utsattes för en grov misshandel på Spötorget i Västervik, mitt på dagen.
En hel del människor var i rörelse i området vid tillfället vilket innebar att det fanns flera vittnen till händelsen – något som bidrog till att två gärningsmän så småningom kunde fällas för brottet.
I tingsrätten dömdes de för grov misshandel med påföljden fängelse i nio månader respektive fängelse i ett år.
Domen överklagades till hovrätten som beslutade att mildra straffen till skyddstillsyn samt två respektive tre månaders fängelse.
Detta fick Anders att överklaga till Högsta domstolen. Dels för att han ville se att straffet återställdes enligt tingsrättens bedömning samt att ytterligare en av de sammanlagt fyra personerna som han mötte den där dagen skulle dömas för brottet. HD beslutade häromdagen att inte pröva fallet, vilket VT skrev under torsdagen.
Ytterligare en invändning från Anders sida är att hovrätten beslutade om påföljden skyddstillsyn.
– Detta gjorde de trots att frivården, i tingsrätten, avrådde från skyddstillsyn i ett av fallen eftersom det inte fungerat för en av de åtalade efter en tidigare dom.
– Och något som är helt obegripligt för mig är att det kan vara en del i påföljden att "underkasta sig drogkontroll", vilket nu är fallet för en av de inblandade Jag tycker inte att det är rimligt att missbruksvården utgör en del av straffet för misshandeln, säger Anders.
Eftersom häktningstiden räknas in i strafftiden kommer de dömda männen inte att hamna i fängelse.
– Jag tycker att det är ett stort problem för rättsväsendet. Ja, till och med ett haveri för samhället att man inte lyckas förändra beteenden, vanor eller umgänge.
Anders berättar vad som fick honom att agera och säga till den där dagen i somras, när han uppmärksammade hur en av de fyra, som han mötte på torget, tryckte ner en aluminiumburk i en blomlåda.
– Jag har jobbat med produktion och "ordning och reda" i tillverkningsprocesser i mitt yrkesliv. Och jag blev inspirerad av en sommarpratare för några år sedan. Kärnan i hans berättelse var att han alltid ville försöka att göra världen lite bättre än den var när han kom, oavsett var han befann sig för stunden.
– Han tog som exempel att han till och med, under en tågresa, såg till att göra toaletten lite renare och trevligare för nästa person än den varit då han själv klev in där.
– Om alla tänkte så skulle ju världen onekligen bli lite bättre. Själv har jag för vana att plocka upp skräp ibland när jag är ute med hunden. Jag antar att jag blev "lite trött" när jag såg killen trycka in burken i rabatten. Men jag hade nog inte gjort om samma sak i dag och sagt till.
Vad har allt detta satt för spår i dig?
– Själva rättsprocessen upplevde jag som formell, rättssäker och förtroendeingivande. Däremot är jag besviken på slutresultatet. Men jag har efter hand lärt mig att man måste acceptera läget som det är och gå vidare, inse när man inte kan påverka mer. Men erfarenheterna från misshandeln och rättssystemet har gjort mig övertygad om att det finns förbättringspotential inom rättsväsendet, förbättringar som både samhälle och förövare skulle gynnas av om de kunde bli verklighet.