Vi har tidigare berättat om den starkt hotade underarten av kronärtsblåvinge, som bara har funnits kvar i norra delen av Västerviks kommun och eventuellt i södra delen av Östergötland. Fjärilen har minskat kraftigt på senare år.
Förra året kunde den bara hittas på en plats i Västerviks kommun. Mats Lindeborg på länsstyrelsen, som har jobbat med kronärtsblåvingen i många år, fann då två hanar och två honor. I ett försök att rädda arten, placerade han dem i en bur, tillsammans med krukor av deras värdväxt sötvedel, så att de skulle kunna föröka sig under skyddade former.
Men räddningsaktionen gick om intet: någon öppnade buren och släppte ut fjärilarna.
I år har inte en enda kronärtsblåvinge kunnat hittas i området, trots flera besök av inventerare.
– Vi befarar att den är borta, tyvärr, säger Mats Lindeborg.
Den dramatiska nedgången inleddes 2013.
– Något hände där, väldigt snabbt. Det var ett dåligt år med lite sol, minns Lindeborg.
Sedan dess har det bara gått utför, särskilt de tre senaste åren, som kan ha blivit dödsstöten för den ovanliga fjärilen.
– Mycket beror på torkan som var 2018. Sedan har det varit flera kalla somrar också, säger Mats Lindeborg.
När det handlar om en art som är på gränsen till att överleva, finns det inga marginaler för dåliga år. Och nu har det varit flera sådana.
– Den har inte riktigt fått chansen att komma igen, säger Mats Lindeborg.
Om det är torrt i juni, torkar den växt som larverna ska ha att äta av, sötvedel. Ett annat problem är om juli månad, när fjärilarna ska fortplanta sig, blir kall och solfattig.
De platser där fjärilen trivs – soliga skogsbryn och vägkanter med sötvedel – har dessutom växt igen och blivit skuggigare. Lokalerna har krympt. Om det dessutom är för långt emellan dem, finns det en risk att fjärilarna inte hittar varandra.
En annan hotad fjärilsart som befaras vara utdöd i Sverige är veronikanätfjärilen. Den har hållit sig kvar i två områden i landet: ett i östra Småland och ett i Västmanland.
Mats Lindeborg berättar att fjärilen fanns kvar i Västerviks kommun på 1980-talet, och kanske på 90-talet, men den har minskat starkt på senare år. Nu befaras även den vara borta.
Veronikanätfjärilen drabbas när hagmarker växer igen. Samtidigt är den känslig för intensiv hävd och föredrar områden där betet tillfälligt har upphört eller där det är sen slåtter.