Edvard är rullstolsburen sedan 17 år ändå arbetar han som traktorförare

Att det fungerar beror på en lång rad faktorer. Den viktigaste är att han inte tycker synd om sig själv utan ser positivt på de möjligheter som finns. Edvard Jonsson växte upp på gården Slottet i Västra Ed. Han lärde sig hur ett lantbruk fungerar och självklart att utföra alla sysslor. Men bonde blev han inte. Istället gick han verkstadsutbildningen på Överums bruk och hamnade på utvecklingsavdelningen på bruket. Allt det här har stor betydelse för hans nuvarande situation. - År 1991 råkade jag ut för en arbetsplatsolycka. Jag hamnade under en såmaskin och blev förlamad från bröstkorgen och neråt, berättar Edvard Jonson. Han höll kroppen igång med rullstolscykling och rullstolsrugby. Han bor i eget hushåll och kör bil. Hela tiden sökte han efter möjlighet till ett vanligt arbete och impulsen att bli traktorförare fick han när hans äldre bror busade till det. - Jag hälsade på min bror Tomas som arbetar på Skokloster i Uppland. Där fanns en jättestor John Deere-traktor med automatlåda som drog en jätteharv. Plötsligt lyfte brorsan upp mig ur rullstolen, slängde upp mig på axeln och satte mig i traktorn och sa åt mig att köra. Jag kunde sköta det mesta med händerna och direkt föddes idén om att jag skulle kunna jobba på bondgård. Edvard började fundera och klura. Han svetsade och provade och till slut hade han klart för sig hur han skulle göra. Med bondens blick såg han att det fanns jobb som han skulle kunna göra på granngården i Västra Ed. - Jag är klasskamrat med KG Gustavsson, som driver Edsgården och jag frågade om han kunde tänka sig att anställa mig. Så blev det. Försäkringskassan ställde upp med en summa pengar för att modifiera traktorn efter Edvards idéer. Den blev en hydraulisk hiss för honom själv och rullstolen. En egentillverkad spak för att sköta koppling och broms och lite annat. Det ser helt omöjligt ut när Edvard rullar fram mot traktorn på åkern. Han får ta i rejält och kommer mycket riktigt fram. Där tar han på ett par ortoser - stela, formgjutna glasfiberstöd. Han häver sig upp och kan stå med hjälp av ortoserna. Rullstolen hakar han på hissen och så åker han upp till hytten. Där häver han sig in, tar av ortoserna och är klar att börja jobba. - Jag måste ha hjälp att häkta på redskapen, men sedan kan jag jobba på som vanligt, säger Edvard. Mobiltelefonen finns ju alltid till hands om någonting skulle krångla. Alla tekniska lösningar behöver inte vara så avancerade. När han ska fälla ihop harven för att kunna köra på vägen drar han helt enkelt i ett snöre från hytten, så slipper han den mödosamma urstigningen. - Med de förutsättningar som jag har så kunde det inte vara bättre, säger Edvard Jonson. - Edvard har arbetat hos mig i sex år och det fungerar bara bättre och bättre, säger KG Gustavsson, Edsgården. Det handlar om att både han och jag har rätt inställning så att vi löser problemen. Ibland går det inte och då gäller det att inte bry sig om det och istället välja en annan arbetsuppgift. Jag får lönebidrag men för övrigt får inte och vill inte Edvard ha någon specialbehandling. - Edvard är envis, han kan yrket från grunden och han gillar rak kommunikation. Vi brukar köra på ja eller nej för det mesta, säger KG Gustavsson.

Edvard är rullstolsburen sedan 17 år ändå arbetar han som traktorförare

Edvard Jonson, Gamleby är förlamad från bröstkorgen och neråt sedan 17 år tillbaka. Ändå arbetar han som traktorförare på heltid.