Dyr utrustning och ingen skola i pop och rock
Bandmedlemmar lärde sig låtar på eget bevåg och det var dyrt att köpa instrument och förstärkare.
We Intruders-medlemmarna Göran Carlsson och sångaren Birger Jonsson kunde noter innan de började spela i band.
Göran Carlsson gick på spellektioner hos en musikfanjunkare i Gunnebo musikkår och Birger Jonsson började spela trumpet i Ankarsrums musikkår när han var tolv år.
Men till en början hade inte Göran Carlsson ett eget trumset utan brukade låna trummor från Gunnebo musikkår. Och inte ens 8 000 kronor räckte till en tillräckligt bra utrustning 1966. I en artikel om bandet framkommer det att de behövde en ännu bättre.
Både Some Group Members, SGM, och We Intruders köpte en del av sina förstärkare av basisten och Överumsbon Nisse Andersson.
- Nisse var en fena på elektronik och byggde allt själv. Han hade till och med en egen inspelningsstudio, Nila Studio, säger Roland Hogman.
Banden berättar att de satt och lyssnade på låtar och försökte plocka ut ackorden.
- Sättet vi spelade på var vi först med i Västervik så det var bara att lära sig själv, säger Roland Hogman, SGM.
- Vi var lite uppkäftigare än tidigare band, tillägger han.
Inget av banden har spelat in en skiva och de inspelningar som finns har inte så hög kvalitet.
SGM:s Roland Hogman beskriver ljudet som burkigt och We Intruders inspelning ekar och skramlar.
Både Göran Carlsson och Birger Jonsson har spelat upp snutten hemma och deras barn verkade besvikna.
- Det var synd att deras visioner försvann, säger Birger med glimten i ögat.
Some Group Members-medlemmarna var jämngamla med We Intruders och men eftersom SGM bildades först blev det bandet en förebild och inspirationskälla för We Intruders. Fokus-medlemmarna var ännu yngre och de såg upp till både SGM och We Intruders.
Så jobbar vi med nyheter