Dvärgschnauzer populär hund
Dvärgschnauzern har under senare år blivit en av våra mest populära hundraser. Att det är en robust hund i behaglig storlek är troligtvis en bidragande faktor till populariteten.
På senare år har dvärgschnauzern blivit allt populärare. Dvärgschnauzern är tålig och robust, samtidigt som den är livlig och intelligent och sällan visar tecken på rädsla.Foto: Lennart Blecher
Foto:
"En stor hund i litet format". Så beskriver Maria Landergård dvärgschnauzern i det inledande kapitlet i sin nyutkomna bok om rasen. Den beskrivningen har jag hört av hunduppfödare många gånger förut - om allt från Chihuahua till Cavalier King Charles Spaniel.
Men i det här fallet kanske det stämmer bättre än annars. Dvärgschnauzern är tålig och robust, samtidigt som den är livlig och intelligent och sällan visar tecken på rädsla.
Maria Landergård som fött upp både dvärgschnauzer och mellanschnauzer i över trettio år menar att dvärgschnauzern till och med har ett mer balanserat temperament än sin större kusin mellanschnauzern.
- Alla schnauzer-raser är ganska lika i temperamentet, men dvärgschnauzern är väldigt balanserad och blir sällan rädd för något, säger Maria Landergård.
Det var dock den största varianten, riesenschnauzer, som först fångade hennes intresse.
- Jag och min mamma såg en riesenschnauzer som satt utanför en matvaruaffär och vaktade en matkasse åt sin matte. Den var respektingivande och bara blicken sade att man inte skulle komma nära kassen, men när hundens matte senare kom ut var den väldigt vänlig. Det imponerade på både mig och min mamma, berättar Maria Landergård.
De gick hem och läste på i rasböcker. Och eftersom de tyckte att riesenschnauzern var en lite väl stor hund köpte de i stället sin första dvärgschnauzer 1967 när Maria var femton år gammal.
Rasens ursprungsland är Tyskland, och hundar som ser ut som små schnauzrar finns på målningar så tidigt som på 1400-talet.
Till en början kallades rasen strävhårig pinscher, eftersom det var en blandning av schnauzer och pinscher. 1850 accepterades den som en egen ras och för att få fram en så liten schnauzer är det troligt att man att har korsat in såväl dvärgpinscher som affenpinscher.
Hundarna användes som vakthundar och råttjägare, egenskaper som sitter i även i dag. De första hundarna hade kuperade svansar och öron, just för att undvika råttbett, men sedan kupering förbjudits i Sverige har hundarna i stället nedhängande öron och normala svansar. Bakgrunden som råttjägare kan man i stället märka ute i naturen där det kan finnas sork. Annan jaktinstinkt saknar schnauzern.
- Visst kan de springa efter en hare som kommer förbi i skogen, men det handlar mer om att jaga bort något som flyr. Dvärgschnauzern tar väldigt sällan upp några spår, säger Maria Landergård.
Om den saknar jaktinstinkt har den i stället kvar mycket av sin vaktinstinkt, något som kan upplevas både som positivt och negativt.
- Man bör veta att jaktinstinkten finns där om man väljer dvärgschnauzer. Är det något som en del schnauzerägare upplever som svårt så är det just det.
Maria Landergård menar dock att vaktinstinkten under senare år har mattats en del sedan avelsmaterialet breddats med utländska importhundar från USA och England.
När hundraser blir väldigt populära brukar det också smyga sig in problem med mindre nogräknade uppfödare. Sjukdomar och mentala problem brukar därför göra sig gällande i hundraser som snabbt blivit väldigt populära, men enligt Maria Landergård har populariteten i det här fallet i stället påverkat deras mentalitet positivt.
- Under senare år har de blivit lite mindre skälliga och lite mjukare i temperamentet, vilket bara är positivt, säger hon.
Men rasen har inte bara fått ett mjukare temperament - utan även en mjukare päls!
Men att pälsarna blivit mjukare tycker Maria Landergård och hennes kollegor i avelsrådet inte om, eftersom dvärgschnauzern enligt rasbeskrivningen ska ha en karaktäristiskt sträv päls.
- En sträv päls är både smuts- och vattenavvisande och håller dessutom värmen bättre. Därför är det synd att man gjort avkall på den karaktäristiska schnauzerpälsen på senare år, säger hon.
En mjukare päls får hunden också om den klipps i stället för att trimmas, men då blir den också tovigare och jobbigare att sköta. Enligt rasstandarden ska schnauzern trimmas, och att det är en trimras som fordrar en hel del pälsvård är också något man ska ha i minnet om man funderar på att bli en av de ungefär 1 500 personer som köper dvärgschnauzer varje år.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!