Här ligger bilen på botten av gropen, precis på den plats där man hade tänkt sätta en avloppsbrunn denna dag. I hålet skymtar också en blå ventil. Om den hade träffats av bilen och gått sönder hade hålet sannolikt vattenfyllts på någon minut.
Orden kommer från Lars Johansson, platschef för Kanonadens arbete med VA-ledningarna. Tanken var att hans arbetslag skulle sätta dit en avloppsbrunn under onsdagen.
– Den skulle ha varit levererad igår, men blev försenad. Den skulle komma i eftermiddag istället, men vi väntade inte på den så vi slog igen arbetsplatsen och åkte hem vid 10.
– Hade brunnen kommit hade det stått en gubbe här nere. Då hade det inte varit så roligt.
En eller flera?
– En person, kanske två, säger Lars och tar tag i Dennis Zeilon som står intill.
Ytterligare några personer hade befunnit sig runt gropen.
– Vi hade definitivt varit här, så är det bara, fyller Dennis i.
De drar på orden och skakar på huvudet. Klockan är 12.45 och det har gått en dryg timme sedan den vinröda lilla bilen flög ner i gropen. Först forcerade den några gulröda "varningssergeanter", sedan två tunga TA-balkar som stod vid hålet.
Sedan la den sig fyra meter ner i gropen. Ovanpå TA-balkarna och de blottlagda rören.
Även bilisten har änglavakt, i den meningen att bilen missar den blåa ventil som sitter på ett av rören. Om den gått sönder hade hålet vattenfyllts på en minut, enligt Lars Johanssons bedömning, och mannen hade drunknat.
Smällen när bilen passerade sergeanterna får ett vittne att reagera, men exakt om någon ser själva olyckan är ännu oklart. Den enda i Lars Johanssons arbetslag som befinner sig i närheten är Jesper Starkenberg, i en grävmaskin på andra sidan rondellen. Med lurar och maskinljudet i öronen uppfattar han inte olyckan, men hajar till när han vänder maskinen för att lägga ner några skopor jord.
– Jag såg att det stod folk på sidan om hålet, och tänkte, var fan är skyddsbalkarna?
Han kastar sig ur maskinen och springer fram.
– Då ser jag att det rör sig i bilen, men också att det läcker något, så jag kastar mig ner. Tänkte att det kunde ju vara bränsle, säger han.
Snabbt inser han dock att det bara är vatten, öppnar bildörren och inriktar sig på att få kontakt med föraren.
Vad sa han då?
– "Jag har kört i diket".
– Ja, det gjorde du, sa jag.
De äldre mannen vill då direkt kliva ur bilen, men Jesper råder honom att invänta räddningspersonal. När Jonas Helge och hans fyra kollegor anländer som första styrka sätter de ner en stege och hjälper bilisten upp.
Polis leder om trafiken. Fler och fler nyfikna strömmar till men flera inser inte förrän de är alldeles nära vad som faktiskt har hänt. Bilen syns inte alls på avstånd.
Mannen tas omhand av ambulanspersonal och sedan följer det praktiska arbetet med att bärga bilen och sätta upp nya skyddsbarriärer. En bärgare lyfter upp den sargade bilen och ställer ner den på sidan.
Med hjälp av en kranbil kunde bilen lyftas ur gropen vid 12.30.
Vid hålet sätter Lars, Dennis och Jesper ord på den oro som sprider sig i kroppen efter en sådan här händelse. "Ska vi sätta en hel radda TA-balkar här, eller hur ska vi skydda oss nu?", kastar Lars ur sig och blickar bakåt längs vägen.
Faktum är att två balkar inte alls skyddar de personer som står i en grop i vägen. Det har olyckan visat med all önskvärd tydlighet.
En stund innan vi pratas vid har ytterligare två balkar satts upp ett tiotal meter bort längs Breviksvägen. En timme senare ytterligare ett hinder.
– Men det är en jävla tur att ingen kom till skada, inte heller föraren, som det verkar, säger Lars.
För att ha kört igenom två ta-balkar och sedan ner i en fyra meter djup grop är bilen förvånansvärt välbevarad när den bärgas.