När jag gick i mellanstadiet anordnade ett bokförlag, jag minns inte vilket, en tävling där barn fick skicka in sin idé till ”drömbok”. Vi förväntansfulla småttingar skulle beskriva vad boken skulle handla om, vad personerna skulle heta, huvudsaklig handling och så vidare. Den som vann skulle på något sätt få se sin idé realiserad, på vilket sätt minns jag inte. Det jag däremot kommer ihåg är vad jag ville att boken skulle handla om. Jag ville författa mästerverket själv och den skulle handla om, och här citerar jag mig själv: "Droger och knark och samhällets botten."
Jag var nio eller tio har jag för mig. Att bara skriva så är lite konstigt egentligen. Det är så brådmoget och genant att jag skäms lite vid tangenterna även nu såhär 14-15 år senare. Det är så gravallvarligt att komma från en elvaåring. Jag hade verkligen inga erfarenheter av samhällsproblematiken som jag tydligen kände att jag ville ”sätta fokus på”. Men jag tror att jag vet vad det bottnade sig i. Böcker hade just börjat bli på allvar för mig och då borde de handla om allvarliga saker. Såsom droger och knark och samhällets botten…tydligen.
Idén från förlaget är ju rent av lysande, i alla fall om man utgår från att de själva hade idétorka och villa ha lite fräscha uppslag från barn som inte hade vett att ta betalt för sin kreativitet. Jag vet att jag verkar konspiratorisk men - så här i efterhand - kan det vara så att Snabba Cash är direkt inspirerad av mitt undergångsallvarliga uppslag? Om så är fallet tar jag gärna emot lite pengar, både från boken och sedan från filmerna. Bara några miljoner sådär. Och kanske en bil om det står någon och dräller någonstans i filmkulisserna.
Hur skulle din drömbok se ut i dag? Eller radioprogram, eller film, eller tv-serie?
Det är väldigt svårt att beskriva sin drömbok men i mitt fall skulle den antagligen bli en blandning av lite magisk realism, Selma Lagerlöf och "Räddaren i nöden".
Vad mig anbelangar så har det perfekta radioprogrammet redan gjorts förresten, jag kunde inte ens drömma ihop ett bättre upplägg än det som redan sänts i P4, ”Min bokhylla”. Där går min stora idol Jenny Lindh (skriver spalten Fråga bibliotekarien i DN och gör gästinhopp i Babel bland annat) och Mark Levengood hem till kändisar och analyserar deras bokhylla utifrån sina egna fördomar. Det är örongodis så det förslår, jag föreslår en nedladdning från sr.se så fort ditt bredband tillåter.
Tv-serien är som alltid min favorit "Deadwood", det har jag säkert tjatat om förut. Den är en dröm. En väldigt välgjord dröm.
Filmen då? Just nu är det enda jag hoppas på att någon försöker ta Tarzan på allvar och gör en mörk och lite våldsam film om hjälten i höftskynke. Som Christopher Nolans Batman. Fast med fler apor och lianer föreställer jag mig. I drömmarnas värld finns nämligen inga gränser. Det borde vi ta fasta på på något sätt.