Drogerna tog över Carinas liv

Carina Nyberg, 42 år från Stockholm, misslyckades med allt i sitt liv. Psykiska besvär, ångest och minnena av de sexuella övergrepp som hennes alkoholiserade far utsatte henne för blev för mycket. Utvägen blev heroinet, som bedövade allt det som gjorde ont.
- Det är knappast någon solskenshistoria jag har levt, och visst är det jobbigt att berätta om det, säger hon.
I dag är hon drogfri och arbetar på Erik Edinstiftelsen. Inför starten av stiftelsens verksamhet i Västervik var hon i går här för att berätta om de mörka delarna av sitt liv. Men också om hoppet och den framtidstro som nu finns.
- Tidigare var mitt liv en ren soppa. Det enda som hjälpte var drogerna, säger hon.
Missbruket började redan innan Carina var tonåring. Med åren blev det allt värre och i vuxen ålder tog beroendet över det mesta av hennes liv.
Drogerna finansierades genom småkriminalitet, men någon bra tjuv blev hon aldrig. Sonen tappade hon nästan kontakten med - han fick bo hos sin pappa och det gick ibland flera månaderna mellan träffarna.
Allt såg mörkt ut, eller som hon säger på sin Stockholmsdialekt: "Allt var kört".
Men det kom en vändning, en vänding som fick henne att inse vad hon gjorde med sitt liv.

- En av mina bästa väninnor som jag har känt i hela mitt liv dog på en toalett i Stockholm. På begravningen tittade hennes son ut över dem som var församlade i kyrkan. Det var ingen vacker syn, med missbrukare och hemlösa i kyrkbänkarna. När han såg det sprang han ut ur kyrkan och slog till sin mammas kista på vägen, berättar Carina Nyberg.
Carina började tänka på sin egen son och att det var möjligt att han skulle få uppleva samma sak om det var hon som dog.
Begravningar var långt ifrån ovanliga bland missbrukarna och de hemlösa. Och bilden av ceremonin i kyrkan, med kompisar som var onyktra eller påverkade av narkotika, var allt för vanligt.
- Det var då jag började be. Jag bad Gud om hjälp för att ta mig ur mitt missbruk.

Det var första steget på vägen ut ur beroendet. Efter ett misslyckat försök att tända av hemma i sin lägenhet hamnade hon på ett sjukhus i Stockholm. Där fick hon tipset att söka sig till ett kristet behandlingshem.
- Det enda jag ville var att få tillbaka min son. Jag hade egentligen inga planer på att bli kristen, säger Carina.
Påtänd tog hon sig tillsammans med sin sambo senare till Erik Edinstiftelsens behandlingshem utanför Sigtuna. Med hjälp av personalen där vände hon på sitt liv och blev drogfri.
- Jag har inte tvingats äta några mediciner för att ta mig ur missbruket. Av metadon blir man bara groggy, men det har jag sluppit. Jag är helt klar i huvudet nu.

I dag har Carina gift sig med sin sambo och bor tillsammans med både sin egen och makens son. Dessutom har hon fått skuldsanering och jobbar nu med att hjälpa andra missbrukare.
- Jag har också upptäckt musiken och konsten. Och i framtiden vill jag nog utbilda mig, kanske till socialpedagog. Jag är bara 42 år så det är ju inte för sent än.

Drogerna tog över Carinas liv

Det är en stark historia Carina Nyberg berättar om sig själv och sitt drogmissbruk. Ett sätt att bedöva sig själv, säger hon i dag om heroinet som blev hennes vardag. Missbruket gick så långt att hon höll på att tappa kontakten med sin son.