Dramatisk kust lockar till mer än strandliv
Algarvekusten sträcker sig längs Portugals södra Atlantkust. Mellan dramatiska klippformationer gömmer sig ensliga vikar och stränder. Längs denna 16 mil långa strandsträcka finns gott om chanser att hitta en egen strand. Men Algarveregionen har mer att bjuda på än bara strandliv.
Tradition. Handmålade kakelplattor, så kallade azulejos, har en lång tradition i Portugal.
Foto:
Albufeira, som en gång var en fattig fiskeby är numera en hektisk turistort där britter och tyskar trängs längs bargatan under högsäsongen. Ett stenkast från den gamla staden ligger Albufeiras egen strand, som sjuder av liv under högsäsongen. Vill man inte trängas med andra finns gott om chanser att hitta mer ostörda vikar längs hela kusten, och åker man under vår eller höst kan man ha hela stranden för sig själv på morgonpromenaden.
Men Algarve har mer än bara strandliv. På det lilla svenskägda pensionatet Dianamar i Albufeira möter jag den österrikiske arkitekten Heintz Wolf. Efter att ha rest runt hela jorden och många år i Sverige har han valt att slå ned sina bopålar i det lilla fiskeläget Ferragudo. På frågan varför han valde just Portugal och Algarve svarar han att klimatet är oslagbart.
- Här kan man ha 25 grader och sol på julafton, medan det regnar småspik i Göteborg, säger han.
Vi lämnar Albufeiras gamla stadsdel bakom oss och kör inåt land. Staden Silves dyker upp som en teaterkuliss i landskapet. Det här var en gång i tiden en viktig morisk handelsstad, men den ståtliga borgen med sina krenelerade murar byggdes av romarna. I dag lever Silves mest på sina apelsinodlingar och har rykte om sig att servera regionens godaste piri-piri kyckling.
Vi tar en galão - Portugals kaffe latte - i skuggan av borgens murar innan färden går vidare uppåt mot bergen.
Algarves högsta berg Monchique mäter 902 meter över havet och härifrån har man en fantastisk utsikt över de skogklädda kullarna ner mot havet. Skogen som eldhärjats ganska svårt på sina håll består av både eukalyptus och korkek. Kork har länge varit landets största exportvara och tas från trädens bark. Barken skalas helt enkelt bort från träden med jämna mellanrum. Längs vägarna kan man här och var se stora travar med avskalad kork ligga och torka.
Vi styr nu rakt västerut mot Algarves västra kust. Om sydkusten fått karaktär av väder och vind har västkusten det ännu mer. Redan någon mil från kusten märker man en förändring i landskapet. Växtligheten liksom hukar sig för atlantvindarna och de sista kilometrarna mot havet växer bara låga örter på marken. Västkustens stränder är än mer vindpinade och här gäller det verkligen att se upp med strömt vatten om man vill bada.
Cabo de São Vicente är Algarves och hela Europas sydvästligaste udde. Under medeltiden trodde man att världen slutade här, och när man står och tittar över kanten på den branta kusten är det faktiskt inte så svårt att förstå tankegången. Här störtar berget på sina håll sextio meter ner i havet. Här tar landet slut. En fyr står på udden för att guida dem som trots allt upptäckte att världen är större, och flera av de första upptäcktsresande var ju mycket riktigt portugiser ...
Från kustens allra västligaste punkt vänder vi och åker tillbaka längs kusten igen. Lagos var Algarves huvudstad mellan 1578 och 1746, och trots att mycket stora delar av Lagos - liksom andra städer i landet - förstördes under den stora jordbävningen 1755 kan man klart och tydligt se att staden är gammal. Här upprättades den första slavmarknadsplatsen i Europa på 1400-talet, men i dag är det annat som kommer med båtarna till hamnen. Lagos lever till största del på fiske och inte turism, vilket märks på karaktären. En liten strand finns dock strax utanför stadskärnan för badsugna, och bra shopping. I en butik i stadskärnan hittar jag keramikfat av typisk portugisisk tillverkning till en mycket billig peng. Exakt samma säljs hemma på fina varuhuset - tio gånger dyrare!
Keramik är något man kan i Portugal. I turistbutikerna finns mycket turistanpassad keramik, men det går som sagt att göra riktiga fynd av såväl handgjord som fabrikstillverkad keramik. Även handmålade kakelplattor, så kallade azulejos, är karaktäristiska för landet och på vart och vartannat hus är fasaderna klädda med sådana.
Så jobbar vi med nyheter