Larsgunnar Nilsson är en van ringmärkare, här med en unge av berguv.
Det var på måndagsmorgonen som personal på Materialmännen fick se att en större fågel hade förirrat sig in på virkeslagret. De tyckte synd om den, eftersom den inte tycktes se de stora öppningarna ut i friheten, där bilarna kör in och ut. I stället flög den stressad från hörn till hörn i lokalen.
Men räddningen var inte långt borta för den stora sparvhökshonan. Larsgunnar Nilsson i Västervik är en van ringmärkare av såväl ugglor som rovfåglar. Nu fick han rycka ut.
– En kille på Materialmännen ringde mig vid lunchtid. Jag var där på en kvart, berättar han.
Väl på plats i den aktuella lokalen, insåg han att han inte skulle kunna fånga fågeln med håv, som han först hade hoppats. Han åkte hem och hämtade en ställning och ett nät som han annars använder för att fånga ugglor i. Men det var så högt i tak att fågeln flög över. Ny vända hem. Nu hade han med sig de höga teleskopstolparna. Då gick det äntligen vägen.
Lyckades du ta den utan blodvite?
– Ja, men man får vara försiktig, när man plockar den ur nätet, säger Larsgunnar, som efteråt visade upp den magnifika rovfågeln för nyfikna kunder och personal.
Han berättade lite om höken för de församlade och visade de vassa klorna, som den har att fånga småfåglar med. Flera i publiken passade på att ta egna bilder av sparvhökshonan.
Efteråt tog Larsgunnar med sig henne hem och ringmärkte henne, innan han åter släppte ut henne i friheten vid Kvännaren i Västervik.