Dragonen - en kräsen fransyska
Dragon är en klassiker i örtagården som förtjänar lite uppmärksamhet. Läcker, aromatisk och unik. Njut den medan den växer som bäst.
Gott och nyttigt. En matig och dragondoftande soppa med vita cannellinibönor.Foto: Monika Gottfridsson
Foto:
Dragon är vinterhärdig ända upp till Mellansverige och ska klippas på vårkanten. Har man skött sina kort rätt är det full skördetid just nu, och det är bara att njuta av den aromatiska genomträngande smaken, så olik allting annat.
Men kom ihåg att det endast är fransoserna som gäller. Fransk dragon doftar och smakar himmelskt - till skillnad från den ryska kusinen, som varken doftar eller smakar särdeles intressant.
Dragonsmaken är antagligen som allra finast i en äkta hemlagad bearnaisesås. Utan den lilla pigga fräschören från dragonblad skulle denna klassiska njutarsås vara tämligen menlös. En dragondoftande bearnaise smakar för övrigt gudomligt på ljummen lättkokt rotselleri.
Annars kommer dragonblad till sin fulla rätt i sällskap med tomater, bönor, kikärter, kyckling, ägg, sallader och lena, släta såser. Tillsammans med körvel och gräslök blir dragon även en höjdare i kalla gräddfilssåser.
Men det allra enklaste och mest effektiva sättet att dra nytta av sina dragonkvistar är att stoppa dem i en flaska vitvinsvinäger. Låt stå i ett par veckor eller så, och ta sedan upp kvistarna - om du vill. De håller sig faktiskt fint i vinägern ändå.
Romantikern låter ett par rosenblad singla ned i vinägern och ge smak i ett par dygn. Därefter silas de av, medan dragonen får ligga kvar i vinägern och fortsätta dra.
Dragonvinäger kan man sedan förgylla höstens och vinterns alla sallader med. Gärna med inslag av bönor eller linser, som passar särskilt bra till den fina lakritstonen i dragonsmaken.
Dragonens aromatiska oljor är extremt flyktiga, och torkad dragon smakar inte ens hälften så mycket. Så skörda så länge du kan. Örter är till för att njutas - helst i färskt tillstånd.
Så jobbar vi med nyheter