Det var här som vattnet sprutade ut och spred sig i bostaden.
Det blev ett synnerligen obehagligt uppvaknande för Kerstin Berg, som bor på Segersborgsgatan i Västervik.
Hennes dotter sov tillfälligt över hos sin mamma. Omkring klockan halv fyra skulle dottern gå upp på toa, när hon upptäckte att det var blött överallt.
– Min dotter ropade "det är vatten på golvet", berättar Kerstin för oss, några timmar efter den dramatiska händelsen.
När hon själv klev upp, såg hon att det stod en centimeter vatten över golvet i alla rum, utom inne på den nyrenoverade toaletten.
Vad tänkte du då?
– Nämen, vad gör vi nu? Vattnet sprutade, och jag lyckades inte stänga av det.
Kerstin sprang över till grannen, som är rörmokare. Han låg förstås och sov.
– Jag fick banka rätt bra, säger Kerstin, som till slut lyckades väcka sin granne.
Han kom snabbt med in till Kerstin och stängde av vattnet.
– Jättesnällt, säger Kerstin tacksamt.
De ringde även 112, för att få hjälp av räddningstjänsten, och Kerstin är utomordentligt nöjd med deras insats.
– Det var sex personer som var här och de gjorde ett fantastiskt jobb. Så trevliga och gulliga.
– De agerade snabbt också, berömmer Monica Bergh, som till skillnad från sin syster stavar efternamnet med h på slutet.
Kerstin Berg på Segersborgsgatan i Västervik drabbades av en vattenskada.
När vi får en pratstund med dem, har Kerstin precis fått besök av företaget Ocab, som ska placera ut några avfuktare i bostaden.
På räcket vid entrédörren hänger alla mattorna, som blöttes ner i vattenläckan.
Kerstin funderar på hur hon ska göra framöver. Går det ens att sova hemma, när avfuktarna står och låter? Hon kan visserligen stänga av dem, men då kommer det förstås att ta längre tid för det att torka upp inne.
Räddningstjänsten har lagt ljusblå fyrkantiga frigolitbitar under alla möbler, för att få upp dem från golvet. Kerstin hoppas att möblerna har klarat sig, men hon är rädd för att golven inte mår så bra.
Möblerna står på frigolitbitar, för att komma upp från golvet.
Exakt varför det började läcka, vet hon inte. Bara att det var utkastaren som var inblandad. Och kylan.
Vi går ut och Kerstin visar kranen på utsidan av huset, där man kan se att vattnet har runnit och frusit till en stor, avlång klump. Ändå var det avstängt.
Hon säger att hon ska byta till en modernare slang framöver.
– Huset är sedan 1991, tror jag, och utkastaren är ju sedan dess. Jag har bott här i sex år.
Medan vi pratar, lyser solen från en klarblå himmel, men det är bitande kallt.
– Det är klart att det ska hända den allra kallaste dagen, säger Kerstin.
Vattnet har runnit från utkastaren och frusit till is.
Kerstin Berg vid diskbänken. Det var där under som vattenläckan var.