Åsengården i Getterum måste vara lika nära idyllen som Astrid Lindgrens Katthult. Anton Nilsson och Christer Holmqvist sitter med Vincent och Stampe i famnen medan de afrikanska dvärggetterna betar i hagen bakom det faluröda 1800-talshuset.
Anton och Christer är första deltagarna i Grön omsorg, som drivs av Ann-Charlotte Svensson. Den enda privata dagliga verksamheten i Västerviks kommun. Det krävdes en hel del för att först få tillstånd från socialstyrelsen och sedan att skriva avtal med kommunen. Men nu är allt igång efter bland annat renovering av det gamla huset som hör till gården. Där finns kök, hobbyrum, samlingsrum och omklädningsrum.
- Vi fick huset på köpet när vi behövde mer mark för betet och djuren. Det var då idén föddes om att starta en verksamhet som ett tredje ben i vårt lantbruk, säger Ann-Charlotte.
Hon började intressera sig för LRF:s projekt "Grön omsorg", som syftar till nya verksamheter på gårdarna. Eftersom hon tidigare arbetade som sjuksköterska uppfyllde hon också ett av de kraven som ställs för att som privatperson starta omsorgsverksamhet.
- Här kan deltagarna få syssla med djur- och trädgårdsskötsel, alltså enklare sysslor som förekommer på lantbruk. Vi tar promenader i skog och mark, och arbetar med hobbyverksamhet när det passar.
Ann-Charlottes idé är att deltagarna ska få känna att man gör något betydelsefullt och att behövas för någon annan.
- Genom att sköta djuren lär man sig att ta hänsyn, ansvar och känna empati. Att vårda i stället för att vårdas.
Anton är jätteglad över att få åka ut till gården för att ta hand om djuren.
- Det är så rofyllt här, och mysigt med så många djur. Här odlar vi också växter och grönsaker, tomater, sallad och rödbetor.
Christer är också helnöjd med att vara deltagare på Grön omsorg.
- Det är väldigt trivsamt och roligt här ute, säger han.
Ann-Charlotte hoppas att efter hand få fler deltagare, hon har tillstånd för åtta platser.
- Om vi kommer dit så räknar jag med att behöva anställa en eller ett par personer.
Ett problem är resorna till gården. Flera som inte har fått hjälp med färdtjänst har fått tacka nej.
- Det är inte lätt att ta sig hit med buss, förklarar Ann-Charlotte.
Hon månar om bra kontakt med anhöriga och trycker på en öppen dialog så att det ska bli så bra som möjligt för den enskilde.
- Jag är glad över att vi kan driva verksamheten på privat basis. Det kommer mer och mer. I Norge och andra länder i Europa är det mycket mer vanligt.