Digerdöden tog hela byn
Det intensiva regnandet under torsdagskvällen kunde inte avskräcka hembygdsentusiaster i Öndal - Skedshults bygdegårdsförening från att ge sig ut på vandring i trakterna av Öndal.
Vandring i regn. Anders Bockgård visade deltagarna i rundvandringen rester av husgrunder i Boda ängelag.
Foto:
Byns areal har varit omkring 1 000 hektar och den omnämns i skrift första gången år 1344. Bara 50 år senare runt 1400 omskrivs den som ödelagd. Enligt uppteckningar gjorda på 1820-talet finns det en särskild historia om varför byn övergavs. Det har berättats att folket från alla sju gårdarna i byn en söndag skulle ta sig på häst till kyrkan, bara byns drängar blev kvar hemma. Något i en av pigornas sadel visade sig vara i oordning vilket gjorde hennes färd obekväm. Pigan blev så förtörnad att hon tog med sig alla pigorna och återvände till byn för att ställa en av drängarna till svars. Handgemäng uppstod och när striden var över hade drängen fått sin viktigaste kroppsdel avskuren. Drängen dog av skadan och inom en kort tid dog också byns övriga invånare.
De övrigas dödsorsak var med säkerhet digerdöden. Att byn ödelades sågs ändå som en hämnd från högre makter och det ansågs att det allt framgent skulle vila en förbannelse över byn som förblev obebodd.
Det fanns många fler byar i området där också digerdöden slog till under den här tiden. De flesta låg längst den väg som användes som transportled.
Deltagarna i byvandringen fick också veta en del om jorddrotten Bo Jonssons framfart i bygderna. Under dåliga tider passade han på att köpa upp gårdar från bönder som kommit på obestånd. På så vis förvärvades bland annat Kulltorp och Gravanäs.
Man fick också förklaringar på hur man ändrat byars utformning genom historien. På vikingatiden bodde alla invånare tillsammans i byn. Senare blev det brukligt att den som fått mest makt flyttade ut för att markera sin särställning. En plats där marken var improduktiv och som var ödsligt belägen valdes ofta för att markera att man inte var beroende av att odla utan kunde leva på andra inkomster än de som jordbruket gav.
Ledaren för kvällens vandring Anders Bockgård, verkade ha ett aldrig sinande förråd av historiska uppgifter att ösa ur. Han anser att området kring Tryserum- Hannäs är ett av de bäst dokumenterade i Sverige tack vare flera välbevarade arkiv och jordeböcker.
En liten del av sin kunskap delgav han de 50-talet hembygdsvänner som tålmodigt följde hans rundvandring i ösregnet, över stock och sten, uppför höjder och över djupa diken.
Så småningom samlades gruppen i bygdegården för att få svar på sina ännu obesvarade frågor.
Så jobbar vi med nyheter