"Jag hade tidigare önskan om att någon gång återvända till Afghanistan. Nu kommer det aldrig att gå." Diana Fallah om utvecklingen i hemlandet.
– Jag har mardrömmar, har inte kunnat sova på flera nätter, berättar Diana som ursprungligen kommer från Afghanistan, ett land som hon lämnade för 13 år sedan.
Det är tio år sedan hon kom till Sverige, och Västervik. I dag bor hon här med sin son och jobbar inom den kommunala äldreomsorgen i Gunnebo.
Läget i Afghanistan är kaotiskt sedan dess att talibanerna under augusti tagit över flera provinsstäder. I helgen föll så landets huvudstad Kabul. Det som nu väntar är ett styre underordnat talibanerna.
– Jag upplevde talibanstyret som ung, för 20 år sedan. Den skräcken har jag kvar än i dag och den väcks till liv när jag ser vad som händer.
Talibanerna hade makten i Afghanistan under senare delen av 1990-talet och det tidiga 2000-talet.
– Då tog de allt från oss, säger Diana.
Diana beskriver sin familj som affärsfolk. Under det tidigare talibanstyret konfiskerades stora delar av familjens ägor. Nu räds Diana att så ska bli fallet igen.
– Min familj flyttade tidigare i somras till Turkiet efter det att läget i Afghanistan förvärrades. Våra affärer och gallerior finns fortfarande kvar där, och frågan är hur de ska kunna försörja sig i Turkiet nu när talibanerna tagit makten.
Hur är det att följa rapporteringen från landet?
– Det är jättejobbigt. Det är i människans natur att ha starka kopplingar till därifrån man kommer. Det som händer nu är inget positivt, det finns inget hopp om att saker och ting ska bli bra igen. Jag är orolig för hela folket.
Vid tiden för intervjun, den 17 augusti, är det på dagen tio år sedan Diana kom till Västervik. Att hon kom till Sverige grundade sig främst i viljan om att få uppleva jämställdhet.
Diana räds utvecklingen som kan komma för landets kvinnor och barn, nu när talibanerna gripit makten. Hon minns hon hur hon som ung fråntogs rätten att gå i skolan – för att hon var flicka.
– Det var extremläge för kvinnor. Vi fick inte delta i några lektioner. Jag fick undervisning i hemlighet, i hemmet.
Även att inbördeskrig rått i Afghanistan sedan dess att talibanerna trängdes undan i början av 2000-talet så menar Diana att landet utvecklats.
– Jag har sett stor utveckling i ekonomin. Men även att kvinnor fått gå i skolan och köra bil.
Oron för framtiden i Afghanistan påverkar Diana i vardagen. Hon vill passa på att tacka alla som visat henne stöd de senaste dagarna.
– Jag har haft det svårt på jobbet då jag är den enda från Afghanistan som jobbar där. Men alla kollegor och brukare har visat mig stöttning.
Diana hoppas att omvärlden ska hjälpa Afghanistan och mota bort talibanerna.
Broschen med den afghanska flaggan bar Diana under intervjun. Huruvida den kommer fortsätta att hissas i hemlandet menar hon är tvivelaktigt, då talibanerna använder sig av en annan flagga.