Det säger Monica Johansson i Sjundhult. Tillsammans med ett dussin andra inom fåravelsföreningen i norra länet har hon gått en styckningskurs hos Håkan Jonsson i Brantestad.
Gården Sjundhult ligger utanför Vimmerby där hon och sambon har 300 tackor och kan leva på verksamheten fullt ut. Annars är det en brokig blandning fårägare inom föreningen. Några har bara halvdussinet tackor och har dem mest för husbehov. Andra är lantbrukare med fåraveln som sidoverksamhet, medan ett par driver produktionen kommersiellt fullt ut.
Monica har kravcertifierade lamm, hon tänker också starta eget slakteri och egen styckning för att bli effektivare och förbättra lönsamheten.
- Jag tycker det ser bra ut för vår bransch, prisutvecklingen har varit bra och lammkött blir allt mer populärt hos konsumenterna. De kan vi nog tacka alla matprogram i tv som hyllar lammköttet, säger Monica.
Hon är säkert på att konsumenterna är villiga att betala om de vet att köttet är bra. Importerat lammkött kan innehålla tillväxtpreparat och antibiotika.
- Vårt kött är godare helt enkelt, säger Monica tvärsäkert.
De gamla fördomarna om kött som smakar ull börjar mer och mer försvinna. Förr i tiden slarvades det vid slakten, och många äldre minns nog långkoken på en gammal bagge. De smakade inte särskilt bra.
Men nu finns det mycket att ta ut av ett lamm. Mest efterfrågat är förstås lammsteken och kotletterna, men Monica propagerar även för innerfiléer, entrecote och givetvis lammfärsen som de går att göra mycket gott av.
Christina Nilsson på gården Hula utanför Loftahammar har 15 tackor, mest för familjens skull. Hon har aldrig lärt sig att stycka på ett mer professionellt sätt och uppskattar kursen.
- Bra att lära sig mer detaljer, sedan är det ju trevligt att träffa andra som sysslar med fåravel.
Lamm är det bästa man kan äta säger hon.
- Vi gör som de flesta, gillar steken och kotletterna bäst. Gärna med en potatisgratäng till.
Ellisabet Storck berättar att fåravelsföreningen har växt snabbt, från 60 till 85 medlemmar på två år.
- Vi har många aktiviteter, det är en förklaring, men också att intresset för fåravel ökar med nya gårdar.
Sverige har en självförsörjningsgrad när det gäller lamm på bara 35 procent. Svensken äter knappa två kilo lammkött per år, vilket är lite i internationell jämförelse.
- Det finns en stor potential att öka. Vi kan också se att lammköttet blir allt populärare. Svensken vänjer sig mer och mer vid lamm. Vi har inte heller någon lång tradition på att äta lammkött. Förr användes ju fåren nästan bara för ullen och tillverkningen av garn. Samtidigt är ju detta det fina, att vi kan ta vara både på köttet och på pälsen, samtidigt som fåren håller markerna öppna.