Det var en eftermiddag i början av april

2008 innebar för min del två resor som kom att bli mycket betydelsefulla för mig. I månadsskiftet mars-april var jag tillsammans med två goda vänner på resa i Berlin. En välbehövlig rekreation, en resa jag längtat efter att göra enda sedan den dagen jag senast lämnade Berlin - världsstaden i mitt hjärta. Som säkert är bekant för de av er som brukar läsa mina kolumner, så arbetade jag som lärare innan jag började på VT. Lockad av storstaden sökte vi upp svenska skolan för att höra efter om det eventuellt skulle finnas någon ledig tjänst till hösten. Men under hela Berlinbesöket fanns en annan inplanerad resa i bakhuvudet. Resan till Västervik. Någon månad tidigare hade jag sänt iväg min ansökan om tjänsten som ny politisk redaktör vid tidningen och var nu kallad till anställningsintervju.Berlin fyra dagar, uppehåll i Malmö över natten och sedan mot Västervik. Jag bytte tåg i Nässjö och tog en landsvägsbuss därifrån till Västervik, eller Viken som jag kallar stan, inför mina vänner i Skåne. Kontrasten var slående: Ett folktätt, intensivt och vårigt Berlin mot ett tämligen tomt och stillsamt Västervik. Berlin hade visat sig från sin allra vackraste sida - våren hade nämligen gjort entré - de japanska körsbärsträden stod i blom. I Västervik var det kallt och rått och på vägen hit var det snö. Anställningsintervjun klarades av, dags att ta nästa tåg tillbaka mot Malmö. Jo faktiskt - du läste rätt - just den dagen avgick åtminstone ett tåg på Tjustbanan. Fast redan på resan från Västervik den här dagen insåg jag att om jag får jobbet måste jag skaffa en bil. Och så blev det.Vad tycker du är det bästa med Västervik, frågade mig en infödd Västervikare vid något tillfälle efter att jag genom min skånska dialekt avslöjat att jag inte ursprungligen är härifrån. Serviceandan och Skärgården, svarade jag. Jag har i stort sett aldrig blivit dåligt bemött i någon butik, på någon restaurang, krog eller i någon annan serviceinrättning här i kommunen. Och det är minsann bra mycket bättre än i min födelsestad Malmö. Och Skärgården! Vilka sommardagar man haft ute i skärgården - så vackert! Skåne bjuder visserligen på en vacker utsikt över Öresund. Hven, Saltholmen och Pepparholmen är de tre öarna jag varit van att se - varav den ena dessutom är konstgjord. Inte mycket att skryta med där, åtminstone inte vad gäller skärgård. Det kyliga, råa och kalla Västervik som jag först mötte blev varmt och mycket vackert.Ett av de första lokala inslagen i mitt jobb var när rektorn för Hammargymnasiet i Gamleby sparkade den hårdrockande läraren Emil Koverot. För mig är det fortfarande en gåta att det kunde gå till som det gjorde. Snacka om att befinna sig i en Kafkaliknande tillvaro. Bli av med jobbet för att man sysselsätter sig med en viss typ av musik. Och nej, jag är absolut inte hårdrockare och därför i maskopi med Koverot. Hårdrock är absolut inte min kopp te, men sådant här får ju inte ske. Vilket övertramp! Detta fall är något som jag ägnat många funderingar. Insikten om att man inte ska förvånas över något, har verkligen vuxit sig ännu starkare hos mig sedan jag steg in genom dörrarna första gången. Engagemanget för den enskilde människan lika så.Under 2009 fyller tidningen 175 år och jag kommer att göra några djupdykningar i vårt arkiv och skriva en del kolumner om ledarsidans ståndpunkter genom åren och hur man kan se på de händelserna och skeendena idag. Det har ju skett en hel del under tidningens första 175 år.När jag var alldeles ny på tidningen berättade några äldre kollegor att när de kom till VT för många år sedan, hade de bara tänkt stanna här några år. Och nu har de varit här i snart 30. Det återstår att se om jag följer deras exempel...Med detta vill jag önska alla läsare ett gott nytt år!

Det var en eftermiddag i början av april

Likt många andra har jag gjort ett försök att summera det gångna året. Politiskt i ledaren ovan, lite mer privat här i kolumnen. En del skeenden, ting och människor lämnar man i det gamla året, de flesta följer med en in i det nya. Det skriver Ola Mårtensson i årets sista kolumn.